Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timmerstockar. Men väl kommen i fart såg jag så många korslagda
timmerstockar, att jag blef villrådig och gick sålunda förbi den
af honom beskrifna gångstigen, ty jag går i allmänhet något
fortare än andra vandrare, och då jag märkte misstaget, hade
jag icke lust att vända om. Ändtligen träffade jag en slåtterkarl, han visade mig en annan gångstig, som från landsvägen
gick tämligen brant upp i skogen. Då fick jag se Städjan på
afstånd framför mig och tänkte som så: »nu är det ingen fara».
Jo vackert också, inom några ögonblick delade sig stigen, och
nu var jag villrådig om vänster eller höger. Trogen min vana
höll jag mig till vänster, gick så 1/4 timme och kom rätt ner
i en myr, där jag förlorade spåret. Vek då af åt höger och
träffade efter mycket letande en annan gångstig, gick den ett
stycke och kom så rätt ner i en annan myr. Efter några ytterligare försök träffade jag på andra gångstigar – med samma
resultat. Städjan var nu försvunnen ur min åsyn, men jag
visste väl, åt hvilket håll den låg. Nu gick jag på måfå rakt
norrut, öfvergifvande alla försök att finna rätta gångstigen,
men då jag ytterligare påträffade en stig, kunde jag ej afstå
att begagna den. Marsch framåt! Svetten lackar, ränseln är till
hälften genomblöt, men framåt går det rätt ner i myr. »Nu har
jag gått förbi så många myrar», tänkte jag, »nu går jag genom
myren, det bäre, hvart det vill». – Lyckan står den djerfve bi.
På något afstånd såg jag, då jag kommit öfver, en tämligen
tilltrampad väg, följde den och hade den glädjen att på densamma komma till Dalboåsens fäbod. Där träffade jag folk,
som upplyste mig om att högra gångstigen var den rätta, och
att den vänstra blott var vinterväg. Jag var dock nu på rätta
stråten och följande den väl trampade stigen anlände jag kl.
3/4 10 på aftonen till Grängaråsvallen, där den välvilliga mor
Inga tog mig i sitt beskydd och upplät en snygg kammare åt
mig.
Dagen efteråt kl. 8 började jag uppstigandet på Städjan.
En timme därefter var jag på toppen. Vädret, som på morgonen var klart och soligt, började nu bli mulet, nästan mörkt,
och snart därefter blef jag öfversköljd af en väldig regnskur,
blandad med hagel. Jag sökte då så skyndsamt som möjligt
komma ned, detta lyckades, men i ifvern och mörkret gick jag
rätt ner i en å, därifrån några vattenfoglar förskräckta uppflögo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
