Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På sista föret öfver Herjedalsfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en hög fjälltopp; längre mot norr såg man Mittåstöten och
så hela raden af toppar, stötar och kläppar längs Jämtlandsgränsen,
den ena högre än den andra. Ett fjällpanorama så
godt som något annat.
Emellertid voro vi snart vid slutet af Meflon och det började
luta utför ned i skogen igen. Det var alltså nu slut med
skjutsen och den återstående milen skulle man gå. En af
Ljungdölingarne tog min tunga packning på ryggen och jag
hans, ett par skålpunds tyngd i en gammal skinnsäck, och så
togo vi afsked af Ola, som skjutsat oss. Han svor en dyr ed
på, att han skulle sofva hela vägen hem, och den eden tror jag
han höll också. Så bar det i väg ned i dalen mellan Annåfjällen
i nordost och Örmruet i sydväst, bara utför och utför.
Snart var snön slut och nu tog vattnet vid, som rann och skvalade
öfverallt, men allra mest på »vägen». Och så kom den
första vadningen – öfver Örmån, tror jag det hette och der blötte
jag mig ganska försvarligt. I varmt väder betyder emellertid
sådant ingenting, det är till och med rent af fördelaktigt, för sedan
behöfver man icke akta sig för vattenpussarna, utan man klifver
rätt i – man kan ju inte bli våtare än hvad man är. Nere på myrarna
i Örmdalen mötte vi längre fram en flock renar som drogo
till fjälls, ståtliga renar med stora, ludna, brunaktiga horn. De
stodo först en stund och vädrade och tittade på oss på vederbörligt
afstånd och satte så af i sträckt galopp en och en i en lång rad
tätt förbi oss och voro om några ögonblick försvunna i skogen.
– Ännu en stunds marsch och så voro vi nere vid Ljusnan,
som här är tämligen obetydlig, men ändå låter en ana, hvad
det månde blifva af detta barnet. Vi hade varit betydligt
rädda för, att Ljusnan hade »rensat» alldeles, så att vi skulle
bli tvungna att göra en krok på en dryg halfmil eller mera
österut förbi Ljusnedal för att komma öfver, men till all lycka
lågo några isblock kvar vid vintervägen och på dem kraflade
vi oss öfver, vadande till knäna i iskallt, forsande vatten öfver
hala isstycken – och nu var det slut med alla bekymmer!
Nu vandrade vi gladeligen på Ljusnans högra strand under
Funäsdalsberget, som på vår högra sida aflöst Örmruet, fram
emot Funäsdalens by. I första stuga vi kommo till beslöto
vi gå in och skaffa oss något att dricka. Det råkade vara
ett af de i Härjedalens och norra Jämtlands fjälltrakter vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
