- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1892 /
206

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlat vår spridda skara. Som impressario är han oförliknelig.
Men då ej mindre än halfva vårt turistsällskap utgöres af unga
fröknar
, så begriper nog de af mina läsare, som ej händelsevis
bo i kloster, att han utom sitt egentliga kall, ledarekallet, fick
sig anförtrodda diverse andra embeten, t. ex. att vara skoborstare,
mästerkock, väderleksprofet, piccadore (= ko- och
grisbortfösare), väckarklocka, rolighetsminister, medicine doktor,
laståsna och menniskovän. »För allt han räckte», som Snoilsky
sjunger.

Kärntruppen bildas naturligtvis af »de unga damerna»
[1].
Tre af dem, fröknarne A., W., och S–m, äro från Sköfde;
tvänne, fröknarna S–n och S–g, från Motala, och en, fröken
L., från Stockholm. Så stor lust jag än har att här börja en
beskrifning af dem, får jag dock låta bli, ty Turistföreningens
styrelse lär ej vilja ha längre bidrag till årsskriften än som
rymmas på 3 tryckark, och det räcker ej för mig, om jag skall
beskrifva dem så, som de förtjena. Ja s’Gu’ er det ikke saa.

Fyra skolgossar utgjorde avantgardet, och det var rätt
pittoreskt under marschen se deras portörer blänka fram än
här än der i ängar och backar. Sist får jag presentera mig
själf, af flickorna jämt betitlad »lediga kandidaturen» (alltid
med frågetecken efter lediga).

Framåt marsch!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tjugo minuter senare befinna vi oss högt uppe i backarne
vid Skyttesledet. Men så vackert det är här uppe! I dalen
nedanför oss ligger Sköfde. Folk säger, att Sköfde är Sveriges
elegantaste småstad. Kanske det är sant; i alla händelser tager
sig staden här uppifrån nästan sydländskt vacker ut med sina
ståtliga byggnader inbäddade i parkernas grönska. Men se på
tuppen, d. v. s. den gyllne tuppen på tornspiran. Det blåser
ju väldig västan – akraé Zephyrón, som gubben Homer så
sant uttryckte sig, – men tuppen den pekar på sydost. Först
trodde vi, att tuppen sof, men sedermera förstodo vi, att den
tuppen hade profetians gåfva, och att den borde fått stora
guldmedaljen bland vindmotorer på utställningen i Göteborg.


[1] De torde benäget tillgifva mig, att jag hädanefter i min skildring
vanligen säger flickorna, hvilket ord synes mig både vackrare och mindre
högtrafvande än »damerna»!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1892/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free