Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sydosten är nämligen vår värsta regnvind, och dagen därpå
hade vi mycket riktigt sydostvind och regn.
Härmed får jag säga Sköfde tillsvidare farväl och följa
mitt sällskap, som raskt marscherar åt Varnhemshållet till.
Vi färdas fram alldeles oförnuftigt fort, mera i danstakt än
marschtakt, men se fröken A. och herr S. hafva tagit sig för
att sjunga Ingerids sprittande visa: »0g Ræven laa under Birkerod,
bortved Lyngen» ..., och mina läsare kunna ju själfva
försöka, hur pass lätt det är att marschera efter den melodien.
Efter en timme göra vi halt och slå oss till hvila på en
stor kalkstenshäll, som sköt fram ur berget. Vi äro nu inne
i det stora »skar» i Billingen, genom hvilken landsvägen till
Axvall är framdragen. Så långt man ser mötes ögat af myrar,
tjärn och nästan kala höjder. Här växte förr stora barrskogar,
men för cirka 30 år sedan ödelades de af skogseldar, hvilkas
minne lefver kvar bland folket och – i naturen!
Medan vi hvila oss, tager impressarion fram en nyutkommen
bok, öfversatt från tyskan, med titel »Rådgifvare för fotvandrare».
Boken är på det hela taget utmärkt, men ett och
annat tyckte vi dock allt lät litet kuriöst, som t. ex. följande
påstående (sid. 29): »Vill man hafva verklig njutning af en
gemensam fotvandring, måste man lefva tillsammans med sina
kamrater så, som det lefves i ett lyckligt äktenskap.» Ehuru vi
visst icke tänkte lefva som i ett olyckligt äktenskap, beslöto vi
dock under stor munterhet att stryka den paragrafen ur reglerna för vår färd.
Men om vi ej nådde ett dylikt tyskt ideal, så nådde vi
i stället det svenska idealet för en rolig samvaro. Vi äro ju ej i
en eklärerad, kvalmig salong, där en atmosfär råder af stelhet,
hvita halsdukar, sidenklädningar, parfym, stearinljus, o. s. v.
Ni vet; där för att använda Pelle Ödmans ord, man ser
»en stå och gapa på kronor i tak,
en ann’ bara stirra med händerna bak
under fracken.
Och en i mustascherna jämt går och drar,
en ann’ känner efter om benan är qvar
uti nacken. –
Med sådana nöjen på tiden att fräta
går långsamt – men går – när det gäller att äta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
