- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1892 /
215

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

munterhet väckte åtskilliga »Viser på Vermelandske tungemåle»,
dem han läste upp för oss. Se här t.ex. ett par rader ur
»Fästemansköpet»:

         Å Kajsa på Berg haddd’ en fästman het’ Pelle,

         Men Lena på Näs ville ha’en iställe.

                  »Ja lofver», sa Lena, »att om du vell släpp’en
                  Ska ja gi dej nå’t, som ska fall’ dej. på läppen.»

                  »Må göre», sa Kajsa, »ja ska allt fundere,
         Om tie reksdaler vi kan akkerdére.»

                  »Å Jess’ da», sa Lena, »ä’ männischa gâla
                  Så dyr va’ fôll allri en fästman i vâla!»

                  »Ja vet int’», sa Kajsa, »just prise per stöcke,
         Men hällta då allri kan vare för möcke.»

                  »Pytt vackert», sa Lena, »han ska int’ var’ skraler
                  Dän kärn som betales ma fäm reksdaler!»
                                    o.s.v.

Slutet blef att Lena fick gifva sitt »sletna nättelduksförklä»
för Pelle, – ett otvifvelaktigt billigt pris! – – – –

Vid Istrum gjorde vi halt. S. och jag gingo upp till herrgården för att parlamentera med pigorna i köket om att få
köpa litet mjölk; men de hade ej förr framfört vår bön till
sitt husbondefolk, än herrskapet på stället kom och på det
vänligaste nödgade oss att komma in allesamman. Vördsamma
protester med hänvisning till vårt stora antal och neddammade
skick hjälpte ej, utan vi måste stiga på och slå oss ned i deras
fina förmak, hvarefter vi bjödos på kaffe och härliga förfriskningar. Lika mycket som vi skämdes öfver det besvär vi förorsakade, lika tacksamma kände vi oss för denna storartade
gästfrihet. Före vårt aftåg tackade vi också bland annat genom
några sånger, dem fröken A. sjöng. Hon sjöng så, att jag tror
det kändes, att vi voro tacksamma.

Glada fortsätta vi marschen. Men glädjen får sällan vara
ogrumlad. Ju mer vi nalkas vårt mål, dess mer dyster uppsyn
visa flere af flickorna. Men så visste de ock tillfullo,
hvar skon klämde, och det visste, tyvärr, äfven jag, ty jag går just och
beräknar approximatift, att jag måste ha minst trettio skafsår
och blåsor på fötterna; på samma gång jag klarligen inser, att
halshuggning är ett väl mildt straff för skomakaren, som i går
levererat skorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1892/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free