Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halmbädden; en Leonidasära, som hvar och en prompt ville afstå
åt de öfriga. Slutet blef en kompromiss, att de skulle tura
om, och den som låg ytterst på redutten skulle tillika fungera som nattvakt och
utkik.
Jag var visst den ende, som sof godt den natten. De andra
hade på morgonen att beklaga sig, den ene öfver ett, den andre
öfver något annat. Så mycket konstaterades genom räkning
på fingrarne, att det fanns sju sorters blodtörstiga rofdjur i
stugan, bland hvilka råttorna voro de till kroppsvolymen ojämförligt största. – Gumman kokade nu kaffe åt oss, hvarvid
hon af misstag höll på att hälla det vatten, herr S. användt
till rakvatten, i kaffekokaren. Hennes gräsliga förehafvande
bemärktes dock tids nog för att hinna förebyggas. Denna
händelse påminde mig om en därmed jämförlig. På en af
mina vandringar i Norge, då jag med ett turistsällskap låg
öfver en natt i en säterstuga i Telemarken, kom gumman om
morgonen in och sökte köra upp en af herrarne. Hon ville
ha hans lakan, för hon skulle duka frukostbordet, sade hon!
Vi inmundigade i största möjliga hast kaffet, som i alla
fall smakade af 10 sorters ingredienser, sade farväl till vår
vänliga nigande gumma, och efter att ha kastat ett par om ej
saknadens så dock vördnadens blickar på stugan, där vi upplefvat en så minnesrik natt, tåga vi vidare. Vi stöta snart på
gossarne, som legat i en annan stuga, och säga dem farväl, ty
de ämna taga hemvägen öfver Axvalls hed, under det vi välja
vägen öfver Öglunda och Billingen. Gossarne hunno hem till
Sköfde på kvällen efter att till fots ha tillryggalagt 5 1/4 mil
den dagen.
Om större delen af den väg, vi andra vandrade – genom
Österplana, Fullösa, Vedum och Holmestad församlingar – är
ej mycket att säga. Landskapet var enformigt, landsvägen
dammig, och solen gassade upprörande hett. Ett par gånger
hvilade vi längre stunder och köpte oss mat – bröd, smör,
ost och mjölk, – annars marscherade vi nästan i ett kör.
Klockan 8 på kvällen voro vi ändtligen öfver slättbygden
med dess oöfverskådliga åkerfält. Vi fingo nu intränga i skogs-
och sjöregionen. En storartad njutning bragte oss denna förändring i naturen. Det var så svalt och behagligt inne i den
stora susande skogen, där vi i fulla drag inandades doften af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
