Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten rundtur med ränsel och -- paraply
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leende älfven likt ett silfverband slingrande sig genom grönskan,
den lifliga bygden med sina vackra, ståtliga hus och de
höga bergen där bakom. Ramsele har tyvärr icke såsom Meraker
några snöfjäll; om det hade sådana, skulle det utan tvifvel
t. o. m. öfverglänsa Meraker.
Men Ramsele har, hvad Meraker ej har motstycke till, den
vackra »Vangforsen».
Denna fors, en af Faxälfvens största och vattenrikaste
forsar, vältrar sina vattenmassor med dånande fart utför klippor
och mot stenar, stänkande silfverglittrande skum högt upp i
luften. Ett ej oangenämt afbrott i detta forsande vatten bilda
de hundradetals timmerstockar, som, burna af forsens kraftiga
armar, med svindlande fart ila utför, tumlande om i vild yra
bland strömhvirflarne.
Här nere gjorde vi för första gången på denna färd allvarlig
bekantskap med fjällmyggorna, hvilka sedan troget följde
och svårt marterade oss.
Efter ett par dagars förlopp lämnade vi Ramsele med dess
älskvärda invånare, hoppade i en båt nedanför en af dessa
väldiga nipor och blefvo rodda ett stycke utför älfven till
motsatta stranden. Där stego vi i land, spände ränslarne på oss
och började så vår färd som – landsvägsriddare.
Vägen förde oss brant uppåt från älfstranden. Vid en
öppning mellan träden sågo vi en sista skymt af Ramsele,
Det låg där älskligt och täckt i klar, varm belysning af
strålande midsommarsol med sina djärfva nipor, mjuka och fina,
sin friska grönska, sin älf, sval och leende. En sista anblick,
ett tillvinkadt farväl, och det vackra Ramsele är försvunnet
för våra blickar.
Omväxlande genom grön, doftande barrskog och långa,
ensliga myrar på tung, nyanlagd landsväg gick vår färd fram
mot Lungsjön – en by omkring 15 kilom. från Ramsele.
Solen stod lodrätt öfver våra hufvuden, gassande omildt
ned, brännande oss med sina heta kyssar. Svettdroppar, klara
som pärlor, stodo i våra pannor, och då och nedrullande öfver
våra ansikten, lämnande tydliga spår på våra upphettade,
dammiga kinder.
Men hvad är det för ett stilla sorl, som genomtränger
skogens tystnad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
