Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
murgröna och buskvinda klänga i deras springor, allt bidragande
att gifva ett högligen pittoreskt utseende åt landskapet. Berget visar ett egendomligt pelarliknande byggnadssätt. Än nå
pelarne ända uppifrån och ned, än fattas öfre än åter nedre
delen. Här och hvar i utsprången och rännorna har en enstaka buske fäst sig, sänkande sina rötter djupt in i bergets
barm. Stenhögarne äro i allmänhet större vid foten af Hunne- än
Halleberg. Orsaken till detta lär, om man får tro folktron,
vara följande. Jätten Halle, Hallebergs byggmästare, hade en
dotter Hunna. Denna tröttnade slutligen vid att bo i sin faders berg och beslöt att bygga sitt eget hem. För detta
ändamål hopsamlade hon alla stenar från västgötaslätten och
bygde däraf det berg, som ännu bär hennes namn. Men äfven
för en jättemö är det ej så lätt att skaffa sig ett säkert hemvist, och följden blef, att berget snart började rasa, och därmed
håller det på ännu i dag.
Snart hunno vi Munkestens gästgifvaregård, där vi intogo
en anspråkslös middag. Under det denna iordningställdes, påträffade vi en gubbe, som erbjöd sig att beledsaga oss till en
egendomlig naturbildning, en remna i berget, som han försäkrade leda tvärt genom detta, och genom hvilken man enligt
hans utsago kommer in i jättens öfvergifna salar, där den oförvägne skattsökaren kan skaffa sig riklig lön för sin möda
i de hopade guld- och silfvermassorna. Men såsom afskräckande exempel anförde han också historier om åtskilliga oförvägna sällar, som vågat försöket, men i stället för att vinna
den väntade skatten blifvit »vettskrämda» af de där rufvande
gräsliga odjuren. Ännu en annan märkvärdighet i allmogens
ögon finnes i närheten, nämligen Munkestens källa. Den är
en af de i vårt land ej ovanliga järnkällorna. Dit samlades
ännu för några årtionden sedan bygdens allmoge för att midsommarnatten under sång och allehanda signerier dricka af
källans hälsobringande vatten, som äfven medtogs hem till kreaturen.
Vi följde landsvägen ett stycke, men veko snart in på en
gångstig, som dock plötsligen slutade framför ett gapande mörkt
svalg. Under inflytelsen af gubbens historier tro vi oss nu stå
vid stora ingången till bergadrottens salar, men bli helt förvånade, då vi inifrån berget höra muntra människoröster. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
