Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymtar fram i den åldriga skogen på andra sidan sjön, ha vi svårt
tro, att vi befinna oss invid gränsen för den stora västgötaslätten, en af den svenska odlingens urgamla säten. Elgar förekomma i mängd på båda bergen, hvarom de numera årligen
återkommande kungliga elgjakterna bära vittne. Björnar förirrade sig förr någon gång hit från Dalslands och Värmlands skogar, och ännu för några årtionden sedan hade vargen sitt
tillhåll på bergen. Ännu kan man hos kronojägarne få se nät,
som användes vid de skall, hvilka ledde till hans utrotande.
Flyttfåglarne tyckas ha en af sina anhaltstationer på bergen,
och vid tiden för deras flyttningar är djurlifvet också synnerligen lifligt därstädes. I sjöarne skrika då vildgäss och andra
simfåglar, och tranan klifver majestätiskt omkring i mossarne.
Skogsfågelstammen är rätt god, trots det att ugglor, hökar och
glador i massor kretsa kring bergen, där de i remnorna finna
utmärkta häckplatser, och räfvarne, trots all förföljelse af skogseleverna på Bergagården, hålla sig uppe i antal. Äfven entomologen finner här ett rikt fält för sina forskningar, och kring
mossarne lära flyga en del fjärilsformer, som man eljest träffar
först långt mera norrut, kring Jämtlands myrar, om hvilka
trakter många delar af Halle- och Hunneberg påminna i hög
grad. Botanisten har i skogshagarne kring bergen tillfälle att
insamla en hel massa växter. Äfven många andra ställen på
Halleberg förtjäna ett besök. Så Hallesnipan. Genom en mörk
granskog, där vildhumlen och murgrönan klänga uppefter trädstammarne och där gigantiska ormbunkar frodas i trädens skugga,
närma vi oss bergets norra ände. Slutligen öppnar sig skogen,
och vi se berget stupa tvärbrant ned i Vänern. Då vi blicka
utåt denna, kunna vi ej skönja något land utan vid horisonten
tyckas himmel och vatten smälta samman.
Vi stiga emellertid ned från berget och med kvälltåget
lämna vi Lilleskogs station. Och sent skola vi glömma den
dag vi tillbragt vid de gamla Jastarfjällar, vid syskonbergen
Halle- och Hunneberg.
<i>K. G. C./i>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
