Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Sveriges vackraste farled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förete att börja med en tämligen likformig tafla. Barrskog blandad med björk gifver denna en rent nordisk karakter.
Här och hvar vid vikarne sticker en enstaka gård fram. Man
kan lätt förstå, att trakten är glest befolkad, ehuru skogarne
blifvit mycket uthuggna.
Slutligen kommo vi in i en skärgård och därefter började
scenerierna att blifva mera omväxlande. Passagen mellan öarne,
hvilkas antal i Stora Lee uppgafs vara 365, påminde mycket
om Mälaren.
Länge hade vi i fjärran skymtat konturerna af Ed, men
nu stängde de många öarne utsikten åt det hållet. Efter två
timmars färd fingo vi sikte på den i slutet af 1700-talet nybygda
Nössemarks kyrka, som hvit och vacker stack fram ur
grönskan. Vi signalerade Strand, vid hvars brygga vi gjorde
ett kort uppehåll.
Strand, en lastningsplats vid västra sidan af Stora Lee,
var förr den egentliga ändpunkten för kommunikationsleden
mellan de stora sjöarne på Dalsland och Vänern. Därifrån
leder en god landsväg till det två och en half mil västerut
belägna Fredrikshald. Denna väg måste med kanalbåtarne
kommande resande, som ämnade sig till Norge, färdas, innan
järnvägen mellan Sunnanå och Fredrikshald blef anlagd. Numera går den mesta trafiken öfver Ed.
Färden fortsattes i nordlig riktning under ytterligare tre
timmar. På vår förfrågan, när båten skulle ändra kurs, fingo
vi det tvetydiga svaret, att vi dessförinnan skulle passera
Nordkap. Men icke det Nordkap, där konung Oscar och kejsar
Wilhelm rest minnesstenar, utan ett sjömärke med detta namn,
det nordligaste »Laxen» passerar.
Då vi nått detsamma, gjorde båten en tvär vändning åt
höger och höll sedan kurs mot öster med dragning åt söder.
Vi hade strax förut gjort en liten afstickare in på norskt
område. Riksgränsen mellan Sverige och Norge går nämligen
delvis ut i Stora Lee, så att det inträffar, att båten under sin
gång stundom plöjer norskt vatten. Nu åter hade vi kommit
öfver till Vermland.
Utsikten norrut i närheten af »Nordkap» var förtjusande.
På hinsidan Foxen, såsom norra delen af Stora Lee benämnes,
möttes blicken af blånande åsar, mot hvilka Fogelviks vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
