Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland högfjällens växtvärld (med sexton illustrationer), af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ha ftti under vandringen öfver fjällen, stödda af* våra
minnen från låglandet, upptäckt ett och annat egendomligt,
intresseväckande drag i högfjällsflorans fysionomi, skildrat
något litet af hvad den moderna naturvetenskapen som nämdt
kallar dess biologi. Nu när tiden är inne för vägvisaren att
säga farväl, kommer honom i hågen att det bästa minnet af
hvad som är, lämnas af kunskapen om hur det blifvit?
På hvilket sätt har denna egendomliga växtvärld skapats?
Hur har den kommit till sin nuvarande plats? Hvilket är dess
framtida öde?
De skandinaviska fjällen ha ett mycket stort antal af sina
växtarter gemensamma med andra fjäll. Somliga förekomma
äfven på Alperna, i Pyreneerna, t. o. m. långt bort på Asiens
högfjäll, ja till och med på norra Amerikas berg. En stor del
af dem äro också spridda i alla de länder kring polen, som de
senare årens polarforskning bragt oss kunskaper om. En sak
är emellertid gemensam för det stora flertalet, nämligen att de
endast finnas på ställen, där kölden och snön härska i ostördt
herravälde under årets flesta månader. Att de fått sådana
vanor beror, enligt de åsikter, som för närvarande råda inom
vetenskapen, och hvilka i sina stora drag ganska säkert äro fullt
riktiga, på följande förhållanden.
Efter en tid, geologiskt taget ej alls aflägsen, men mätt
i år oändligt långt borta, då ekar, bokar, sumpcypresser,
mam-muthträd, lindar och magnolier samman med många andra arter
bildade skogar på Spetsbergen, Grönland och antagligen också
på våra fjäll, kom en annan, då klimatet småningom blef allt
kallare och kallare. De i denna circumpolära flora ingående
släktena reagerade då på olika sätt. Somliga gåfvo upphof till arter,
som vande sig vid det kallare klimatet, andra vandrade söderut
och åter andra dogo. Det är den första kontingenten, som bildar
stommen till hela norra världens fjällflora. Århundrade efter
århundrade, årtusende efter årtusende tog kölden makt och till sist
låg norra delen af norra halfklotet med undantag af Sibiriens
slätter, på hvilka nederbörden var för liten, täckt af den väldiga
flera tusen fot mäktiga isgördel, som i Europa fått namn af den
skandinaviska inlandsisen. Temperaturnedsättningen dref hela
den högre växtvärlden mot söder, och ned från Mellaneuropas
berg drefvos ock de former, som där tilläfventyrs försökt sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
