Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Bydalens turisthyddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han månde ha varit gift, den där Dromsgubben. Ty det
finns också en sägen om Dromsgumman. Hon var, som man
kan tänka sig, inte glad öfver klockljuden från Hallen. Därför
arrangerade hon ett bombardement mot kyrkan. Hon ställde
sig med ena foten å Drommen och den andra å Västerfjället,
tog en sten och dängde i väg den. Den nådde ej fram, utan
ligger i Ån, men att hon huggit i ordentligt, synes å stenen,
som bär spår af hennes fingrar. En annan af henne kastad
sten ligger i sjön öster om Arfvesund, och den bär spår af
hennes fot. Då ingen af dessa stenar träffade, afstod hon från
försöket att kunna kväsa kyrkan, ehuru hon för ändamålet
hade en tredje sten framplockad — »Fyrstenen», — som ännu
står kvar å Väster fjället.
Och så nedför fjället och åter hem till hyddorna I
* *
Dagen därpå bege vi oss till Storfallet i Damån. Vi ro
öfver Bydalssjön, som ligger som en spegel och återger fjället
och de löfklädda stränderna. Damån har för öfrigt särdeles
vackra stränder med frodigt bete och en mängd små löfklädda
holmar. Vid »Präst varpet» säger båten stopp. Här har en
präst, ute på fiske, drunknat och däraf namnet. Den
närbelägna Prästläkaredalen skall ha fått sitt namn däraf, att en
präst som också var läkare, här samlade sitt förråd af helande
örter. Måhända ligger i sägnen någon anvisning för botanisten.
Vi draga upp båten och vandra till fallet. Det är ej så
stort, jämfördt med våra större vattenfall, men särdeles vackert
och väl förtjänt af en titt. Man bör emellertid vandra fram
till detsamma och ut på klippan, som hänger utöfver detsamma.
Ty då först får man öfver blicken öfver det hela. Skumstänket
och rägnbågarne bli rikare, emedan alldeles invid fallet ett par
små bäckar komma alldeles ur berget, falla lodrätt ner och,
piskas till skum, hvari en rägnbåge bryter sig.
På återvägen till Bydalen gifva vi oss god tid, vandra upp
till fabodarne i Högdalen och äta middag där.
Och så börjar den ljufva tiden med fisketurer (det är godt
om briljant öring här), skogsvandringar och namnlöst ljufligt
»dolce far niente» i hängmatta.
Är det frågan om att lätt komma till fjälls, så står vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
