- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1893 /
45

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Biljetter köptes till Storebro och kanoterna togos som ilgods
för att få medfölja samma tåg (kostade för hvarje kanot
ungefar lika mycket som en 3:dje klass biljett), hvarefter vi
återvände för att se på den goda staden Vestervik. Vi gingo
tillbaka ned till hamnen och ut på den lilla vackra, välvårdade
Slottsholmen och besågo Stegeholms slottsruin, hvilken väl må
vara uppfylld af stora minnen, men sanningen att säga är föga
intressant att skåda. Så mycket bättre var däremot denna
morgon utsikten öfver Gamlebyviken, där den låg skimrande
i solrök, och den ännu slumrande staden med sin lilla af
grönska halft bortskymda kyrka.

Men tiden lider och snart gingo vi från Slottsholmen
tillbaka till järnvägsstationen, dit vi anlände strax före tågets
afg&ng och skyndsamt intogo våra platser. Och så gick tåget.

Farten var måttlig och lämnade oss godt tillfälle att
betrakta naturen, som närmast Vestervik är vacker och leende,
mycket liknande Stockholms omgifningar, men längre in i
landet får näjden ett helt annat utseende. Vidsträckta moar,
sumpiga och ofruktbara, samt steniga skogsbackar bilda jämte
en mängd små sjöar och vattensamlingar hufvuddragen i denna
del af Småland.

Vid Hultsfred böto vi om tåg, och kl. 3/*ll ankommo vi
till Storebro, slutpunkten för vår järnvägsresa.

Här skulle nu ändtligen kanoterna sättas i sitt element,
och vi grepo oss genast an med att bära dem utmed
järnvägsbanken ned till Stångån, som flyter förbi på endast några
hundra fots afstånd från stationen. Men äfven på denna korta
väg hunno vi flerfaldiga gånger att beklaga vår bristande
öfhing som sjåare och ägna en tyst gärd af beundran åt våra
embetebröder i Vestervik. Då vi väl burit den ena till
stranden och vände om efter den andra, kom denna emot oss buren
i högtidlig procession af all Storebros ungdom, som på halfva
vägen befriades från sin börda af en karl, som med en dressin
kom efter från stationen för att hjälpa till.

I ett nu hade vi läst upp luckorna, tagit fram paddlarne,
satt kanoterna i vattnet och begifvit oss af ned för den
slingrande ån, som närmast Storebro flyter ganska strid men snart
vidgar sig och flyter lugnare fram mellan vassprydda stränder.
En känsla af lugn och trefnad, sådan jag sällan känt, kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1893/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free