Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågor syntes jaga fram. Sorgsna i hågen gingo vi ned till
hamnen, ty vår tid var så knappt tillmätt, att vi ej kunde
stanna och invänta bättre väder, ty en vecka senare skulle vi
vara i Stockholm, och motiga vindar hade redan försenat osa
något. Vi gjorde en förfrågan nere vid hamnen, men fingo till
svar, att det var fullkomligt omöjligt att i detta väder våga
sig ut på Roxen, hvilket också nogsamt syntes, när vi gjorde
en promenad för att bese sjön närmare, ty blåsten var svår att
gå emot på land och allt löst hotade att blåsa af oss, hvarför
jag med ena handen höll fast hatten, med den andra
pin-cenez’en. Själf blåste jag flera gånger ned från spången, som
gick öfver fälten. Vi återvända nedslagna till staden.
Fram skulle vi emellertid. För en kanotist liksom för en
teaterdirektör är ingenting omöjligt. För en riksbanksfemma
hyrde vi en vagn med tvänne hästar, lastade kanoterna på
denna och körde sedan genom staden ut på landsvägen förbi
Roxen. En liten samling gatpojkar följde oss en bit genom
staden, men vi sluppo snart denna eskort, ty staden innehöll
denna dag flera märkvärdigheter, enär några Kongonegrer hade
anländ t på förmiddagen, och med dessa kunde vi icke
framgångsrikt rivalisera. Efter en mils färd aflastades kanoterna
vid Brunnby ofvanför Berg och vi buro dem förbi slusearne
med tillhjälp af en människoälskande ung man från
herrgården, hvarpå vi i den vildaste motvind än paddlade fot för
fot, än gående på kanalbanken drogo fram kanoterna i
fång,-linorna, under det vi med paddjarnq höllp dem ifrån stranden.
På två och en half timme, kommo vi knappast en half mil
framåt, och då det nu började mörkna, sökte och funno vi
nattkvarter i en brovaktarstuga. Det var ej utan, att vi tyckte
den fprdrade ersättningen 1 k;r. 50 öre ganska hög på landet,
och för öfrigt anammades den tvåkrona, hvarmed jag
likviderade, utån att något försök gjordes att gifva tillbaka därå.
Kl. 7 på morgonen fortsatte vi vår färd under samma
vindförhållanden som dagen förut och behöfde också fem
timmar för att tillryggalägga den fem fjärdingsväg långa vägen
till Borensberg, d. v. s. dubbelt så lång tid som under
normala förhållanden. Vid Borensberg blefvo vi kräfda på
sluss-afgift, hvilket något öfverraskade oss, då vi ej passerat genom
några slussar på Göta kanal, protesterade naturligtvis, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
