Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öarne och skären. Snart varseblefvo vi en samling dykänder
rakt förut. Vi närmade oss sakta och tyst för att ej skrämma
dem, men då vi befunno oss på ungefär 50 fots afstånd, döko
de lugnt ned. Vi påskyndade vår fart till den plats där de
försvunnit, och snart kommo de upp rundt omkring i vårt
närmaste grannskap. Men allt efter som änderna visade sig
öfver vattnet, döko de åter förskräckta ned, och vi sutto som
obestridda herrar på valplatsen. Efter omkring en half minut
stack en and upp hufvudet på afstånd, därpå efter hand alla
de andra, men blott för att hämta luft ett ögonblick och
fortsätta flykten.
Vi öfvergåfvo de osällskapliga änderna och fortsatte färden,
troget följda af de skränande tärnorna. Fram på dagen ökades
blåsten och slog öfver till nordlig, men då fi nu voro vid
norra stranden, hunno vågorna aldrig blifva så besvärliga som
föregående dag; det var likväl obehagligt nog att paddia i stark
sidvind tvärs öfver de vidsträckta vikarne.
Kl. 3 e. m. ankommo vi till Hjälmare kanal och inköpte
vid den första slussvaktarstugan smultron och mjölk, hvilket
sedan förtärdes på kanalbanken ett stycke därifrån. De
trädbevuxna stränderna dämpade här vinden, hvarför vi i allsköns
ro än sakta paddlade fram på kanalens lugna vatten, än lågo
stilla, hvarvid bror min utförde några smärre reparationer, och
jag rökte min pipa för att hålla de envisa flugorna borta från
mina af sol och blåst uppsvullna och afskalade öron.
Sedan vi passerat den första ’/« milen, blef kanalen
utomordentligt vacker. Vi paddlade raskare fram mellan de
natursköna Stränderna, än framdrifvande kanoterna under höga
björkar, som sträckte sina lummiga grenar ut öfver
vattenytan, än ilande fram igenom en friskt doftande furuskog, snart
åter foro vi öfver en liten förtjusande skogssjö, i hvars
spegel-lugna vatten en mängd småholmar med resliga träd afspeglade
sig; men här var ock slut med poesien. Ett exemplar af den
prosaiska inrättning, som bär namnet sluss, reste vid slutet af
sjön upp sina portar öfver vattnet.
Nu var äfven slut med våra krafter. I tolf timmar,
obe-räknadt två timmars rast, hade vi suttit i kanoterna, största
delen af tiden paddlande, och hur vana vi än blifvit vid
långvariga ansträngningar af detta slag, kände vi oss nu tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
