Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
badning, matlagning och ätning. Vädret var det yppersta vi
på länge hade haft, varmt och soligt, hade blott vinden ej
varit motig 1
Nu njöto vi alltså af det härliga vädret, hvilade ut efter
de sista dagarnes vedermödor och återkallade i minnet små
episoder under resan. — Mins du? ljöd det än från den ene
än från den andre, och nog mindes vi alltid, mindes alla dessa
små obetydliga händelser, som tillsammans göra en sådan resa
så fängslande, men hvilka endast kunna hafva intresse för
dem, som upplefvat desamma, mindes också vår första stora
sorg, nämligen saknaden af en fotografiapparat.
Kommunikationsiabellen var vår enda lektyr, men den
studerade vi också tämligen noggrant och upptäckte, att första
båten till Stockholm ej passerade förbi förrän vid 1 O-tiden
på kvällen, och att den ej reglementsenligt anlöpte hvarken
Kvicksund eller Strängnäs, men vi beslöto att göra ett försök
att stoppa den och komma med.
På kvällen lade vi ut från udden för att återvända till
Kvicksund och hörde då tärnorna skräna för sista gången, då
de graciöst och behagligt sväfvade förbi uppe i luften.
Kanoterna placerades på ångbåtsbryggan, och vi gingo fram och
åter för att invänta båten. Och vänta fingo vi, ity att båten,
Arboga II, ej anlände förr än kl. V2I2 på natten och — ej
ville taga oss med till Strängnäs. Alltså hade vi förslösat en
hel dag, stått och frusit i timtal på en ångbåtsbrygga och
ändå ingenting vunnit! Men detta var för mycket äfven för
våra railda naturer. Inom fem minuter voro kanoterna i sjön,
och vi styrde kosan österut genom sundet ut på Blacken,
lämnande det sofvande samhället bakom oss.
Hela den första milen rådde nästan kaf stiltje, endast några
dyningar rullade fram från nordost, utan att dock hejda farten
nämnvärdt. Sedan vi kommit förbi Torshällahufvud vidtog
blåsten på nytt från öster, visserligen ej så hård som vanligt,
men den fattar tag i dyningarne, lyfter dem, de växa och toppa
sig och snart kämpa vi mot hård sjögång.
Gröna och röda lanternor syntes nu närma sig rakt
för-öfver, hvarför vi skyndsamt satte kurs styrbord hän, och snart
syntes endast två röda ljussken. Lugnade fortsatte vi vår kosa
och mötte strax därpå Arboga I och Trögelin, hvilka makligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
