Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring till Helagsfjället, af Sam. Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då vi rodt öfver Stånghån, hindrade ett vattenfall färden
upp i Gruckhån, hvarför på sidan af fallet rullar anbragts, på
hvilka båtarne dragas upp. Vid öfre ändan af Gruckhån nådde
vi Torsborg, målet för dagens färd. Här var naturen mera
storslagen: i väster syntes Helagsstötarne, Anarisfjällen med
Lundörren samt i norr Löfhögen. (Hundshögen, det högsta
af Oviksfjällen, syntes i N. från Börtnan). V. om Torsborg
bildade Ljungan sjön Yttergrucken, i Ö., som nämndt, Gruckhån.
— Vår bostad blef en chefstuga. I tanke att förstärka
matförrådet företogs en fisktur, men bytet blef skäligen klent,
hvarför vi med nöje mottogo en duktig laxöring af en
välvillig fiskare. Emellertid hade vi litet hvar fått känningar
af sveda i fötterna, hvarför bandager anlades af bomull,
sedan hudlösa ställen ingnidits med en salva af vaselin, borsyra
och garfsyra. Skadorna voro dock ej svårare, än att sällskapet
senare på kvällen svängde om i en liflig polska, till hvilken
musiken och takten frambragtes genom fiskarens trallande
och stampningar.
I arla morgonstund voro alla åter på benen: damerna
sysslande med matlagning, herrarne ställande i ordning i stugan och
packande ränslarne. Fortast möjligt klefvo vi i en ny båt, som
roddes efter Dixons entledigande af en ny roddare, Falvik.
Sedan vi utkommit ett stycke på sjön, tedde sig för våra ögon
en imponerande anblick af fjällen i morgonbelysning: Helags- och
Anarisfjällen i väster, längre norr Tossåsfjällen och
Munkskallen samt i N. O. Löfhögen. Ehuru afståndet till de högsta
topparne kunde uppskattas till 30—60 km., syntes de dock
genom ljusreflexionen från snödrifvorna helt nära.
Sjöarne Ytter- och Öfvergrucken förbindas genom en
stridare fors, hvadan båten ånyo drogs på rullar bredvid fallet upp
i sistnämnda sjö. I förbifarten upplyste vår roddare om en
grotta i närheten. Grottan vore »bottenlös» m. m., hvilket
sporrade oss att stiga på så långt som möjligt. Ingången var
trång och mörk, men lämningar efter bloss påtändes och visade
en liten klyfta, från hvilken gångar fortsatte in uti berget åt
skilda håll äfven nedåt, och fick »bottenlösheten» sin förklaring
därigenom, att gångarne voro för trånga att passera. När
storleken icke motsvarade gubben Falviks uppgifter, väckte han
intresset för hålan genom en berättelse om ett band tjufvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
