Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring till Helagsfjället, af Sam. Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kåtans midt flammande elden berättande episoder ur
lapplif-vet efter hörsägner. Sedan kartan studerats och en blick åt
väster öfvertygat oss om kosans riktning, bröto vi upp vid
4-tiden i tanke att till kvällen nå den hydda, som Högboms
vägvisare upplyste skulle finnas S. V. om Helagsfjällets södra
Stöt. Med raska steg gingo vi öfver den dal, som skilde oss
från första fjällplatån; där uppe blef luften kylig, och snart
smattrade en hagel by blandad med iskallt regn. Ju längre vi
framträngde åt väster, desto ödsligare blef naturen. Låga
ljäll-örter stu eko upp här och där, en del arter af ganska vacker
färg, videarterna minskades, och af de vanliga växterna
märktes blott enbusken, ehuru mycket mindre och krypande efter
marken liksom den låga dvärgbjörken. Af djurvärldens
representanter lät vipan höra sitt entoniga pip på myrarna, beckasiner
flögo upp vid brädden af de små fjällsjöarne, hvari här och där
en and syntes simma. Roffoglarne voro talrikast; hökar och
falkar kretsade i vida ringar uppe i det blå utstötande sina
vemodiga läten, och den stora hvita fjällugglan satt uppflugen på
klippblocken, stirrande förvånad ned på fjäll vand rarne.
Så småningom närmade vi oss Helagsfjället och sågo rätt
framför oss den jökel, som finnes på dess N. ö. sida. Vid
8-tiden på afton nådde vi fjällets fot, men hade nu att gå på
dess södra sida för att nå den för natthvilan nödiga kojan.
Terrängen blef tröttsam att passera; af fuktigheten från den å
fjället smältande snön var marken lös, och tätt emellan måste
bäckar öfvervadas, hvilka under tidernas lopp fört bort jorden
och bildat djupa grafvar. Vi sträfvade alltjämt att nå den
s. k. Predikötolen, ett tvärbrant utsprång på fjällets södra sida,
men, Oaktadt afståndet syntes kort, nåddes foten först vid 11-tiden
på kvällen. Nu började skymningen breda sig öfver trakten,
men ingen hydda eller väg kunde skönjas, fastän vi visste, att
en klöfjeväg skulle finnas mellan Ljungdalen och Norge, söder
om fjället. Damerna förklarade såsom sin åsikt, att man borde
bivakera i det fria, Oaktadt vi saknade både tält och nödiga
persedlar att skydda oss mot såväl den kyliga fjällvinden som
ock mot möjligen blifvande oväder. Resultatet blef, att en af
sällskapet drog sina fårde rakt i söder, medan de öfriga fingo
hvila, till dess hoppet om att finna stigen måste uppgifvas.
Efter en half timmas förlopp gaf forskaren med ett revolver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
