Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring till Helagsfjället, af Sam. Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utväg stod alltid öppen: att i nödfall vända tillbaka till
Ljung-dalen.
Till allas glädje höjde sig misten fram på förmiddagen;
synkretsen vidgades, och solen skymtade fram. Förslaget, att
bestiga fjället mottogs af damerna med ett bleklagdt nej,
hvarför de manliga medlemmarne kl. 12 styrde kurs på fjället
följande högra stranden af en från detsamma kommande ström.
Vid foten af det tvärbranta fjället gjorde följeslagarne halt,
hvarpå undertecknad ensam besteg den södra af »stötarne» på
dess nordöstra sida. Till en början passerades ett rullstensfalt,
därofvan höjde sig fjället nästan lodrätt. Något längre åt norr
syntes berget splittradt, och där skedde uppstigningen genom
att försiktigt krypa utefter små afsatser och upp genom
rem-nor, en ingalunda lätt passage, då mossan var uppblött och
stenblocken stundom hängde lösa. Efter en stigning af
ungefär 200 meter utbredde sig en platå, hvarpå ett dussin renar
i lugn betade, men enart fingo de kunskap om den annalkande,
och ett ögonblick stodo de vackra djuren stilla, betraktande
den sällsynte gästen inom ett knappt bösshålls afstånd, för att
sedan i en handvändning försvinna bakom ett utsprång.
Renens förmåga att praktisera sig uppför branter är nästan
otro-* lig, och vid denna tid på året tvinga hettan och insekterna
honom upp i svalare regioner, där han med välbehag hvilar
på snödrifvorna. Vägen fortsattes nu till nästa afsats, som var
lika brant som den första. En liten bäck porlade fram utför
bergväggen, och där syntes enda möjligheten för uppstigning,
hvilken ock med största varsamhet fullbordades. En ny platå
utbredde sig, och alldeles bredvid uppstigningsstället mötte ett
30-tal vackra renar, hvilka i sträck galopp aflägsnade sig utom
synhåll. Vegetationen var nu ytterst sparsam, och litet
hvar-städes lågo snödrifvor. Då fjället tycktes vara betydligt högre
och en tät dimma stundtals försvårade uppstigningen, ladee
några stenar på hvarandra här och där för att tjäna som
vägvisare på återfärden. Allt sterilare blef fjället, mellan
oredigt upptornade stenmassor gällde det att klättra upp till
toppen, som nåddes efter 3 timmars marsch. De stunder synfältet
var klart erbjöds en storartad utsikt öfver de sydligare
Härje-dalsfjällen, Kölens fjällkedja i väster med Syltopparne,
Snasa-högarne och de mera i norr uppskjutande Bunnervikefjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
