Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två resande (efter Anastasius Grüu), af R. Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här draga vi gardinerna för och behålla nattens hemligheter
för oss själfva. Redan kl. 2 på morgonen stördes den korta
hvilan af ingen annan än vår vänlige kapten, som ville visa oss
en soluppgång på hafvet. Något dufna efter nattens händelser
och yrvakna i den tidiga morgonstunden kommo vi upp på
däck i lagom tid för att där mötas af en anblick, som gaf
riklig ersättning för vårt omak. Just då började solskifvan
skjuta upp sina förgylda kanter ur hafvet och längs efter
vågorna, som sakta krusade ytan, lekte dess första strålar ta’
fatt, och under sin glada lek spridde de sig öfver allt vidare
rymder, tills slutligen hela hafvet glittrade i guld.
Vid ankomsten till Sundsvall var en öfverraskning beredd
åt oss. En mamma till en af de tio hade välvilligt ordnat så,
att vi under dröjsmålet där blefvo afhämtade af en ångbåt från
Mons stora sågverk, som vi fingo bese. Utan en föreställning
om hvad ett 6ådant industrielt företag ville säga, skänkte vi
det vår odelade beundran och skyndade från det ena
märkvärdiga till det andra. Men tiden var knapp; några svängar i
en rysk slänggunga och så upp i tvänne åkdon, som förde oss
genom staden upp till Tivoli med dess vidsträckta utsikt samt
ned till »Karl XV» igen.
Från Sundsvall gick resan till Hernösand och Nyland.
Nog var där vackert, och storartade scenerier mötte ögat snart
sagdt öfverallt. Vi kunde dock icke — många utaf oss —
värja oss för intrycket af någonting norrländskt kallt och sträft
i den landskapsbild vi sågo; den kunde tjusa ögat, men icke
värma hjärtat — åtminstone icke utan närmare bekantskap.
Kanske bidrog därtill, att vi i Nyland lämnat »Karl XV» och
vår kapten för att gå ombord på en mindre ångare och nu
kände oss utkastade i världen på villande stråt. Aftonen var
dessutom mer än lofligt sval för att vara midt i högsommaren,
och sällskapet delvis mindre trefligt.
I Sollefteå stannade vi öfver ett dygn. Tidigt på
morgonen den 30:de gingo vi med ångslupen »Anna» upp till Ed
för att bese Forsmobron. Det tjänar icke mycket till att tala
om, hvad alla redan veta, att vägen är vacker, älfven strid,
»niporna» egendomliga, bron 46,6i meter hög o. s. v. Vi hade
rundlig tid på oss att beundra allt och hunno därjämte att i
en bondgård förpläga oss med getost, mjölk, smör och bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
