Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två resande (efter Anastasius Grüu), af R. Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten. Hade vi gått blott ännu en fjärdingsväg, så hade vi
varit framme vid Flyns gästgifvaregård, som i likhet med de
andra gästgifvargårdarne både i Sverige och Norge (i det
senare landet Sandmons gästgifveri dock undantaget) utmärkte
sig för sin trefnad och sitt behftg. Nu fingo vi nöja oss med
en skäligen enkel kväll af sotigt vatten och kakao, illaluktande
margarin och knäckebröd samt sötsur mjölk med diverse
tillsatser. Följande morgon såg oss i rörelse, innan ännu
värdfolket hunnit morna sig; i hvardagsstugan stod far själf och
rörde i vällingen, och gamla mor satt på sängkanten med ena
strumpan i handen, när vi kommo in på afskedsvisit.
Ångerman-ländingarne gjorde i allmänhet intrycket att icke fjäska i onödan.
I Krokfors gjordes middagsrast. Kära mor på platsen
hade stora sympatier för ungdomar och tyckte om bekantskaper
från andra delar i världen. Efter ett hjärtligt farväl och ett
välkommen efter (gästgifvarmor skulle i vinter besöka
Stockholm och f. d. Beskowska skolan) vandrade vi vidare. Vårt
nattkvarter skulle tagas i Täxand. Redan nu menade vi
oss vara uppe i obygderna; döm då om vår förvåning, när
vi i Taxänds gästgifveri funno vackert snidade ekmöbler
ända från Jönköping. Vandringen hade varit svettdrifvande,
och sedan ranslarne blifvit aflossade, var vårt första göra att
hoppa i Faxe-älfven, som nedanför utbredde sig med sina
leende, löfskogsklädda stränder och solbelysta vatten. Den
filial af vår skolas idrottsförening, som nu var på vandrande
fot, gjorde efter återkomsten från badet åtskilliga konster på
gårdsplanen till stor glädje för alla barnaögon, som tittade fram
bakom fönsterrutorna.
Följande dag skulle vi hinna fram till Ström, men den
vägen syntes oss öfvermåttan dryg, helst vi från tidigt på
morgonen icke fingo någon mat förrän vid framkomsten kl. 4.
Under denna dagsled hälsade vi för första gången anblicken
af snöfjäll. Det var Skalfjället, som lyfte 6in hvita hjässa eå
högt upp. Nu skulle följa ett par dagar utan alltför storn
ansträngningar. Ingen ville gärna erkänna sig besvärad af de
första tre dagarnes strapatser, icke ens Ando med sina många
skafsår, som hellre bet sig i läppen och teg, än talade om,
hur ondt det gjorde. Jag skall väl icke heller skvallra
ur skolan och berätta hvad vi två, han och jag, hade oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
