Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två resande (efter Anastasius Grüu), af R. Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad skall vara färdig. Öfver Merakerbanan foro vi den vanliga
vägen ned till Östersund, och då denna tur numera är vidt
känd, drar jag ihop min skildring till det minsta möjliga. I
Storlien måste vi stanna öfver en natt, ty där vistades för en
tid vår rektor, och därifrån besökte vi Skurdalspasset, hvarest
vi fåfängt letade efter »stenen i grönan dal». Ofvanför passet
klättrade vi upp på ett riksröse och hissade upp själfva
rektorn, som höll ett kort tal för konung och fosterland,
hvarefter vi hurrade och sainfäldt sjöngo »Du gamla, du friska, du
fjällhöga nord». För oss var det ett af de högtidligaste
ögonblicken under resan; tonerna voro icke rena, men det var
klang uti dem; en musiker hade kunnat bli rädd, men
fosterlandsvännen hade känt sig varm om hjärtat midt uppe bland
snön. Dagen därpå besöktes »Brudslöjan», och så bar det i
väg till Enaforsholm med dess idylliska läge, dess
märkvärdiga grottbildning och dess mygg, hvilka senare stulo nattron
ifrån oss, Oaktadt apotekaren och undertecknad mördade väl
ett par hundra stycken, samt radade upp liken på
fönsterbrädet, dem själfva till straff och andra till varnagel. Härifrån
bestegs den störste af Snasahögarne. På järnväg foro vi vidare
till Dufed, där vi stannade för att bese skansarne och
Tänn-forsen. Naturligtvis kunde vi icke åka förbi Åre med »Skutan»,
utan dröjde öfver där ett par dagar för att vänta på sol och
vackert väder. Efter detta uppehåll vandrade vi vidare genom
Undersåkers-dalen, besökte Itistafallen och kommo på kvällen
fram till Mörsil. Följande dag hunno vi Östersund, där vi
med förekommande vänlighet blefvo mottagna af kronofogden
Landén med fru, som skaffat oss bostad och på många sätt
sörjde för vår trefnad. Samma dag togo vi i betraktande
utsikten från det stora tornet på Frösön. Följande dag gjorde
vi en tur på Storsjön för att bese Frösö läger och kyrka. På
återvägen stannade vi ett ögonblick vid den plats, där Frösö
skola fordom legat och hvarest nu var upprest en sten med
följande innehållsrika inskription: »Frösö skola 1679—1847.
Hine lumen ortum Jemtlandiam illustravit».
Den 21 juli inpackade vi oss i en tredje klass vagn på
nattåget för resa till Sundsvall. Ligga fingo vi alla, men
somliga på golfvet och alla i mer eller mindre behagliga
ställningar. De som lågo på golfvet hade icke alltför stor ro;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
