- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1893 /
101

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två resande (efter Anastasius Grüu), af R. Bergström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ränslarne och pressarne på hyllorna hade svårt att ligga kvar
på sina platser, och vid alltför häftig skakning tog sig gärna
den som låg på en bänk anledning att ramla ned öfver den,
som sökte hvila på golfvet. Väntan i Sundsvall kändes lång,
men ändtligen kommo »Karl XV» och vår kapten, som bjöd
på en sjöresa med idel behag och en natt med särskild bädd
för hvar och en — den fjärde natten under hela resan, då
alla hade hvar sin sängplats.

Den 23 på morgonen hälsade vi Stockholm åter efter en
bortovaro af 25 dygn. Vår resa, med allt inberäknadt, hade
i rundt tal kostat 108 kr. person, ett vältaligt bevis för att
man icke riktat sig på vår bekostnad i de landsändar, vi ge*
nomströfvat. Nu är den endast ett minne, men gärna kallar
jag emellanåt fram en och annan detalj från vår
sommarvandring. Ja, gör jag någon gång ett uppehåll i arbetet och lutar
mig tillbaka i min skrifstol, då kan jag ännu höra Hjalmars
långtoniga »Addö», när han funnit någon »mycket rar» växt
och antingen ville pröfva sin äldre broders skarpsinnighet eller
väcka hans afundsjuka. Jag kan ännu höra det glada glammet
från vandringen i fjällen eller från aftonstunderna, då vi
pratade och skrattade hvarandra till sömns. Och hvilken stund
jag vill ser jag våra vandrare, hvar och en med sin egendomliga
typ. Med sin lek och med sitt allvar, ty detta senare saknades
aldrig, har vår sommarvandring — som jag tror — lämnat
varaktiga spår efter sig hos både den ene och den andre.

Till slut vill jag å allas våra vägnar uttala ett gemensamt
hjärtligt tack till alla dem, som med sin vänlighet och
hjälpsamhet understödde vårt företag och därigenom, såsom vi hoppas,
öppnat vägen för andra skaror.

Otto N—g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1893/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free