Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyttig sommartur, af »Ebba»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gellivara och i hvilkas sällskap vi sålunda kommo. Vid
Boden steg Lena in till oss, och alltså var »trion» ej längre
söndrad. Nu bar det af genom skogar och ödemarker. Då vi
kommit strax ofvanför polcirkeln började det regna och åska,
hvilket senare sades högst sällan pläga inträffa där högt upp i
i norden. Komna förbi Nuortikon väntade vi med otålighet
på att uppnå vårt mål.
Plötsligen varseblefvo vi med glädjestrålande ögon den snö-
betäckta toppen af Dundret samt turistpaviljongen. Vi voro
framme vid Gellivara. Regnet stod som spön i backen. Först
gick jag att telegrafera till mitt kära föräldrahem, långt bort i
fjärran land i söder, hvarpå jag sprang omkring i regnet för
att söka få något rum, hvilket ock snart lyckades. Alla
rummen å hotellet och gästgifvaregården voro upptagna. Sedan vi
kommit under tak och ätit kvällsvard, gingo vi till sängs; dock
innan detta skedde uppstod en tvist emellan mina kamrater
rörande liggplatserna. Vi skulle nämligen alla tre ligga i samma
soffa, och ingen af dem ville ligga ytterst. När jag hörde detta,
sade jag mig vara tacksam, om jag finge intaga den
ifrågavarande platsen, hvilken jag ansåg vara den allra bästa, och detta
blefvo de mycket glada öfver. Morgonen därpå gingo vi med
tåg upp till Malmberget, och i sällskap med de redan förut
nämnda Luleåboma samt kassör Z. besågo vi nu grufvorna,
från hvilka vi såsom minne medförde flera utsökt vackra
malmstenar.
Kort förut hade Maja råkat ut för ett stort missöde. Hon
hade nämligen borttappat sitt guldur, men vid återkomsten
träffades hon af den glädjande underrättelsen, att uret var
funnet, hvilket hon då strax gick att utlösa.
Midsommaraftonen var ju inne och ingen sol syntes till.
Regnet hade visserligen upphört under natten, men det var och för blef
mulet. Detta Oaktadt voro vi omkring tjugu stycken, som tågade
uppför berget vid niotiden på kvällen. Efter 1 timma och 45
minuters vandring uppnådde vi den 740 meter öfver hafvet
belägna turisthyddan på ena toppen af Gellivara Dundret. I
stället för sol uppstod nu en tjock dimma, hvarför beslut fattades,
att inom hus söka roa sig på bästa sätt, och efter några
minuter var det full bal i paviljongen. Såsom balskor användes
storstöflar och fjällskor, en kam utgjorde instrumentet, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
