- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1893 /
115

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyttig sommartur, af »Ebba»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fota med tili en början stark stigning och anlände, efter att
hafva intagit middag vid en källa kallad »Värdinnan», till
Vaikijaure kl. 3 e. m. Vi blefvo här på ett gästvänligt sätt
emottagna ho9 kyrkovärden Fjällström. Efter 1 timmes rast
stego vi i en båt tillhörig Turistföreningen och rodde så öfver
Vaikijaure, hvarefter vi promenerade på en landsväg fram till
Jokkmokk, dit vi ankommo kl. */4 öfver 6 e. m. Som vi nu
hade landsväg att gå hela vägen, så behöfdes ej längre någon
vägvisare, hvarför vi, sedan jag betalat Nilsson, sade farväl
åt honom, och togo tvänne rum å gästgifvaregården i
besittning. Där försiggick nu en välbehöflig rentvagning,
hvarefter vi spisade kvällsvard, och slutligen kröpo till kojs,
hvilket allt kändes utomordentligt skönt.

Efter frukosten dagen därpå, d. v. 8. den 30:de Juni, gingo vi
att taga Jokkmokks nya vackra kyrka såväl in- som utvändigt i
betraktande. Ett prydligt tempel i sanning. Vid kyrkogården skildes
vi från Maja, som fått ondt i ena foten, hvarför hon måste taga
gästgifvareskjuts till Koskats. Till en början voro vi glada öfver
att hafva kommit på en landsväg, men denna glädje
förvandlades snart till sorg, enär vi fingo erfara att fjällskorna ej alls
lämpade sig för den nygrusade landsvägen. Inom kort befunno
sig alltså våra fotter i ett »ömmande» tillstånd. Hettan var
brännande, och till råga på allt kunde vi hvarken få mat eller
dryck. När vi tillryggalagt cirka 3/4 mil, sågo vi ett par
stugor ligga ett stycke från vägen; men som vi då tyckte, att vi
nyligen hade ätit frukost, så tänkte vi vänta med att skaffa
oss mat tills vi uppnådde nästa stuga. Men nästa stuga kom
ej, förrän vi voro i närheten af Koskats. Sedan vi kommit
fram till denna armodets koja, beslöto vi oss för att svälta, tills
vi nått målet, och slogo oss ned vid dikeskanten för att hvila.
En liten flicka kom då ut ur kojan med hälsning och förfrågan
från mamma, om vi ej ville komma in och sitta en stund?
Naturligtvis tackade vi för den vänliga inbjudningen och gingo så
in i stugan, där vi sedan inmundigade litet mjölk och sutto och
pratade en stund, hvarefter vi åter började marschera. Kl. 6
e. m. voro vi framme vid Koskats, där Maja mottog oss med
»varma» serveter. Följande dag d. 1 Juli kl. 11 f. m. gingo
vi med full packning i solhettan ned till Storbacken, dit vi
ankommo kl. till 4 e. m. Som vi ovillkorligen ville träffa

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1893/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free