Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om proviantering vid bergsturer, af Hjalmar Arlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det enda medlet för en genomfrusen och stel jägare
att åter blifva varm och få tillbaka rörelseförmågan är
champagnen, äfven om denna är till hälften frusen.
En mycket behaglig dryck är lemonad efter följande
recept, för hvilket jag har att tacka en framstående engelsk
alpinist: i en till hälften fyld flaska vin lägger man en half
citron med skalet sönderskuret i små bitar och efter behag
10—12 bitar socker; därpå fyller man flaskan med
mineralvatten (apollinaris) eller snö och låter den stå en stund, helst
i snö. När man druckit några glas, fyller man buteljen åter
med vatten eller snö. Lemonaden blir därigenom visserligen
allt svagare, men är alltjämt för sin angenäma smak att
föredraga framför det törstuppväckande snövattnet.
Det af många så älskade värmemedlet alkohol är i hvilken
form som helst alldeles förkastligt och bör användas blott vid
tillfällen af den yttersta utmattning eller vid hotande
lifsfara. Eljest hetsar och stimulerar det för ögonblicket och gör
kroppen och själen lifligare, men, sedan det förflyktigats,
mycket mottagligare för köld och trötthet samt verkar
därigenom ännu mera förslappande, medan däremot den af
champagnen framkallade värmen och lifligheten håller i sig.
Många berömma kallt té, andra kallt kaffe såsom en
törsten släckande och angenäm dryck under klättringen. Ofta
hör man (oftast af icke alpinister) att vattendrickandet, när
man under uppstigandet är upphettad, vore högst farligt, att
man därigenom kan få lunginflammation! Mina erfarenheter
i denna mycket omstridda punkt äro följande: man undvike
vid uppstigandet så mycket som möjligt att dricka; om man
likväl nödvändigt vill göra det, må man dricka så litet som
möjligt och aldrig bara vatten, utan något vin, konjak eller
citronsaft därtill. Uppe på toppen eller under en rast bör
man icke dricka genast, utan först äta en liten bit torr, god
choklad eller bröd. (Verkligt god choklad är i alla händelser
nyttig och stärkande; de af många fruktade, förstoppande
verkningarna, förtagas till största delen af den starka och
ovanliga kroppsrörelsen. Dålig choklad kan däremot lätt medföra
en, om också icke farlig, så dock i högsta grad oangenäm
magkatarr). Därefter smakar ett glas rödvin, champagne eller
lemonad förträffligt. Under nedstigandet kan man dricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
