Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till otät båt har jag aldrig haft nöjet att formera bekantskap
med hvarken förr eller senare. Den höll oss i full verksamhet
alla tre. En rodde, en öste och en styrde. När sedan
himmelen också började lämna sitt bidrag, fick styrningen
uppgif-vas och två ösa. Vi passerade en flottbro under vägen på så
sätt, att vi drogo det spruckna eländet tvärs öfver bron och
sparkade ned det på andra sidan.
Sista tredjedelen af vägen skulle jag ro, och som jag var
både sur och arg, rodde jag så det knakade i årorna. F. och
L. gjorde allvarliga föreställningar mot mitt sätt att handskas
med årorna, men jag måtte ej ha fäst nog vikt vid deras
varningar, ty ett, tu, tre .. . knack, sprang högeråran.
Den konversation, som nu följde, vill jag icke söka
åter-gifva. F. och L. yttrade sig på ett rått och sårande sätt om
tilldragelsen. De eggade upp sig och skreko öfver hvarandra
gällt och ilsket, men utan att säga ett förnuftigt ord om, hvad
som borde göras. I häftigheten glömde de att ösa, hvilket
hade till följd, att båten efter några minuter såg ut som en
badbassäng för minderåriga barn.
Jag tystade munnen på de båda skrikhalsarne genom att
lägga in styråran i den lediga klykan. Den var visserligen
icke mer än ungefär hälften så lång som de andra, men den
kunde dock användas, och på så sätt kommo vi ändtligen till
ort och ställe.
En kronojägare H. förbarmade sig öfver oss och gaf oss
tak öfver hufvudet, och sedan vi fått af oss kläderna och
vridit vattnet ur dem framför spiseln började det glada humöret
återvända, och vi kände oss odeladt lyckliga, då vi längre fram
med varmt vatten ur kronojägarens kök och konjak af L:s
förråd kunde framställa tre varma välfargade toddar.
Vår färd till Njupeskär och sedan Västerdalarne ned ända
till Lima var så godt som en oafbruten kedja af
besvärligheter och motigheter. Den stackars F. hade under denna
tragiska vandring ingen annan glädje än, när han någon gång
med en tolfskilling lyckades tubba vägvisaren att bära hans
ränsel. Till Njupeskär bar vägen backe upp och backe ned.
L. och jag kunde endast med möda följa vägvisaren, som
dur-kade af som en kapplöpningshäst trots upprepade tillsägelser
att moderera farten. F. kom efter, arg och upphettad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
