Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Idre till Hede, af G. Dng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största längd, ses dess yta längst borta hopsmälta med
blånande fjällmassor. I Lofsdalen hvilade vi hos ett äldre
bondfolk Jon och Marit Olofsson. Inredet i dessas stuga erinrade
lifligt om svenska bondstugor i Nordiska museet i Stockholm.
En gammaldags stenspisel med rörligt järnstativ att hänga
grytorna öfver elden; i ena rumshörnet en medeltida sparlakans
säng, hvars gafvel utåt rummet ofvanpå en vid sängen fästad
chiffonier hade dalboklocka mellan tvenne skåp, samt flera
andra gamla allmogemöbler, som prydde rummets inre, gåfvo
genom sina bjärta färger detsamma ett säreget, men alls ej
fult utseende. Färgrikedomen, som mötte ögat här inne,
och de gamla själfva bidrogo i väsentlig mån, att göra
bilden lefvande och lik, hvad man ofta i äldre beskrifningar
läst om gammaldags svenska odal-bondehem. Stugans yttre
motsvarade dess inre, ty den hade ett uråldrigt utseende, samt
var antagligen från slutet af 1600- eller början af 1700-talet.
Jag såg flera sådana bland de nya moderna husen, en rätt
säregen syn. Vädret hade hela förmiddagen varit mulet, och
nu började det regna. Klockan var V2I2 vid vår ankomst till
Lofsdalen, och en timme efteråt var jag redo fortsätta
vandringen, men dröjde något längre i hopp att få bättre väder,
men då sådant uteblef gingo vi vid två*tiden åstad, för att
fram på eftermiddagen nå Råndals-sätern, hvarest vårt
nattkvarter skulle blifva. Denna del af min färd måste jag
anteckna som den obehagligaste under hela vägen till Hede.
Icke allenast regnade det oafbrutet hela tiden, utan efter att
vår tröttande väg först ledt genom låg björkskog brant upp
öfver sidosluttningarne på västra sidan af Howerken, hade vi
uppe på jämna fjällhöjden att med vatten halfvägs upp till
knäna vada öfver rätt långa sanka myrar. Regn och disig luft
förtog all utsikt, och tysta vandrade vi fram öfver fjällvidden,
efterlängtande snart nå Råndals-sätern. Lycka var att under
dessa ogynnsamma väderleksförhållanden Sven eå noga var
hemmastadd med trakten, ty någon tillstymmelse till stig sågs
ej ute på myrarne. Slutligen vid 5-tiden voro vi framme och
funno härberge i John Halfvorsens säterstuga. I den rymliga
säter kam maren brann på spiselhällen en präktig brasa, vid
hvilken vi fingo värma våra frusna lemmar. Genomkylda och
våta, som vi voro, smakade en kopp varmt kaffe, hvilket vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
