Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svart och sotande, uti starkt veckade lager, med
hufvudstup-ningen brant mot NV. Största delen af berget utgöres af
ler-och sandstensskiffrar och olikfärgade kvartsiter, likaledes starkt
veckade och så att säga hoplcnådade med partier af en
något oredig bergart, liknande protogyngneis. Denne
uppträder omedelbart på ömse sidor såväl i östra väggen af den
nyssnämda kårson, som ock, ehuru mera granitlik, uti den
tandliknande bergknöl, som ses strax NV om bergets half klot.
Skiffrarne och protogynbergarten hafva icke allenast böjts och
veckats, utan hafva äfven hopskjutits så att en otalig mängd
glänsande glidytor hafva bildats inom massan. Verkan af denna
hopskjutande kraft ses nu på många sätt inom hela området.
Därom talar t. ex. en ymnigt förekommande splittrig lerskiffer
(med glidytor), därom ock de förr nämda talrika i NO—SV
löpande bergryggarne och slutligen en mängd mindre sjöar,
som man öfverskådar från bergstopparne och hvilkas
begränsning tydligt anger dem såsom telctonisJca, eller af berggrundens
lagringsförhållanden beroende. Merketypen förråder sålunda för
geologen områden med hvad man kan kalla starkt
tangential-tryck men utan mäktig betäckning af hårda berglager. — Äfven
inom urberget ses ej sällan områden med snarlika former;
berggrunden är då vanligen hälleflintlika eller porfyriska bergarter
eller ock partier, som man känner sig frestad att antaga vara
ursprungligen yngre, ehuru omvandlade bergarter.
Kaskaivo-typen.
Bland de fjäll, som man ser från Kvikkjokk redan utan
att bestiga någon af de berömda utsiktspunkterna i
närheten — Wallispiken eller Snjärak — faller det närbelägna
Kaskaivo starkt i ögonen genom sin bortåt tusen meter höga,
branta, egendomligt fårade vägg.*) Ehufu särskildt Kaskaivo,
liksom äfven Ramanpakte, enligt en mycket sträng
terminologi icke borde räknas som ett fullt själfständigt fjäll, utan
snarare som en del af den stora Tarrekaissefjällmassan, kan
det dock, hvad formen beträffar, mycket väl betecknas som
en icke ovanlig typ dels för själfständiga högfjäll af, så att
*) På titelbladsillustrationen i Årsskriften for 1890 ses detta fjäll
närmast till höger. — Namnet härledes af lappska orden kaska, mellerst, och
aivo, hvass egg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
