Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67° 40 min:s polhöjd, eller strax N om Akkavare, gör ett nära
rätvinkligt knä från NV till SV. Detta synes tämligen
omoti-veradt. Egentligen är dock verkligheten mindre nyckfull, ty
hufvuddalen fortsätter mot NV, förbi Ruhtjasjaur *) och Suorke
till riksgränsen, men sannt är dock, att största vattenmassan
kommer från den ansenliga bidalen från SV, hvari älfven under
namn af Vuojatädno framvältrar sitt iskalla, grumliga vatten.
— Då man granskar topografiska kartor, tycker man sig ofta
se en utpräglad regelbundenhet uti de liniesystem, hvaraf berg
och dalar begränsas. Ofta är man då ock benägen att häri
in-lägga större betydelse än hvad utredt är och hvad man har fulla
skäl till, ty både fantasien och själfva kartritningsmetoden kunna
nog ibland vilseleda. Också vid granskningen af vårt svenska
fjäll-lands »Jotunheim», det storartade området i östra hälften
af norra delen af Kvikkjokks kapell-lag, har man många
anledningar till slutsatser om de topografiska liniernas
lagbundenhet. Vi skola något närmare se på deras betydelse för
Akkavare. De nästan milslånga, linjalraka holmarne och uddarne
i Alemusjaure2) äro icke, som man på förhand skulle tro,
sandåsar eller dylikt, utan bergholmar, begränsade af en i
traktens berggrund öfverallt synlig stark förklyftningsriktning,
hvilken redan i Uotse Muorke Kårtjes (Lilla Sjöfallets)
klippor visar sig på ett pittoreskt sätt. Lika tydligt framträder vid
berggrundens granskning en annan, häremot nästan vinkelrät,
eller i NO—SV gående förklyftning, samt något otydligare en
tredje, som går mera i N—S. En påfallande verkan häraf äro
de tusental af kubiska klippblock, som ställvis öfversålla dessa
holmar (t. ex. Skitnjanjarka). De äro stora — stora som
ordentliga hölador — och ha så branta sidor, att lapparne på ett
och annat uppfört sina staburar, oåtkomliga för järfven och
tillgängliga för egaren endast med en vid stenblockets fot
liggande stegel Det är sålunda mera än en gissning, då man
antager, att äfven den väldiga Äkkamassans fyrkantiga
grundform är en yttring af de två topografiska liniesystem, som äro
så starkt inmäjslade i berggrunden och af hvilka det ena följes
af Vuojatälfven, det andra af Stora Lule-vattnen. Vi kunna
för närvarnade ej med säkerhet afgöra, om den vidare ut-
*) På kartorna mindre riktigt skrifvet »Råtjasjaur».
*) Bladet n:o 8 af Norrbottens topografiska karta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
