Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli infrusna eller insnöade någonstädes uppe i fjällen. Vi skulle
nu in i Ume älfs dalgång. Skjuts till Blattnikséle
gäst-gifvaregård. Frun i hundskinnspäls, ty det var en kall
höstkväll den 12 september.
Följande morgon anmälde sig i god tid lotsen Löfdal. HanB
lokalvetande hade ungefar 3 mils radie. Den klara höstsQlen
lyste vår rodd öfver Vindeln och marschen genom den gulnade
björkskogen på god nyspångad väg till Huftasjöama. Bäst
att i tid vid Blattniksele beställa god båt för sjöfärden, ty den
vi fingo, skulle varit oanvändbar, öm det blåst något mer, än
det gjorde. Allt gick emellertid väl, och den lilla karavanen
fortsatte i muntert lynne fram till StorJukla by vid sydöstra
änden af sjön med samma namn. Återigen en godbit för en
kanotsjäl! Två mils rodd mellan skogklädda, kanske något
enformiga, men storslaget tilltagna höjder. Löfdal var nog bra
han ock, men Nilsson och Anders voro långt angenämare
rodd-sällskap. Och om någon skulle tänka på att följa oss i spåren,
så tag mitt råd i akt: om det är sent på året och därtill sent
på dagen, stanna i frid hos Ola Andersson i Hemnäs på södra
Juktastranden, där godt nattkvarter bestås, och fortsätt icke
fram till Åbacka i tanke att kunna i skymning eller mörker
komma fram till Abborrberg! (Åbacka kan icke begagnas som
nattkvarter, så vidt man har anspråk på säng). Vi rodde på
och landade vid Åbacka, där ett mjölktråg tömdes, medan den
nye lotsen Holmgren »rustade» hö till bandskoma. Klockan
var nu 5 och blef så småningom V2 6.
»Hinner vi fram till Abborrberg?» frågade jag än en gång
den nye lotsen och försökte se in i hans själs innersta.
»Ja, jag säger som jag har sagt: det ä’ sent, men nog kan
söka!»
Och vi försökte. Holmgren tog konten och därtill sin
remingtonstudsare, »ty det fanns både björn och älg på vägen»,
och så följde vi honom i spåren. Sex fjärdingsväg skulle vi
ha till Abborrberg. Snart förde stigen oss fram till den företa
af de båda Arvessjöarna, hvilka icke finnas på Kjellerstedts
karta. Vackrare skogssjö hade jag icke tänkt mig — och dock
erbjöd rodden genom den smala ån, som förenar båda sjöarna,
om möjligt än större behag. Det var alldeles lugnt och klart.
Man fråssade af vackra färger i vattnet. Vassen stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
