Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade oss oupphörligt, när vi på tio stegs afstånd förlorat
hvarandra ur sikte.
Pang! hvar tog hatten vägen? Där ligger den! Slog du
dej? Nej vars! — Jag hade stått på näsan så det skrällde i
fårgskrinet på min rygg; men alla fingrar voro hela och knäna
också och näsan satt på sin plats — alltså framåt igen, hand
i hand med följeslagarinnan genom lifvets snår.....
»Här a det källvatten®, sade Holmgren och stödde konten
mot en större sten. Åh, källvatten! Vi voro både trötta och
törstiga. Men — nu ska’ det festas! Pepparkakor och caces
och små kransar — och sherry; kan man mera önska, när
man slitit ondt halfannan timma, beröfvad allt, som kan verka
uppmuntrande!
»Skål, Holmgren!»
»Åh — det var godt!*sån’t har jag aldrig smakat i mitt lif!*
Så ta vi då ett tag igenl — Och det gick på samma sätt
genom ris och snår och mörker, öfver bäckar och myrar, men
i cirkel gick det inte, fast det gula af himlen, hvilket hittills
gifvit någon ledning, alltmer afkylts till grått. Skulle vi
nånsin komma fram? Hur långt kunde vi ha’ kvar? Klockan 8
hade vi börjat marschen och hon var nu nära 7a11. Nog
kunde vi karlar taga oss fram, om det gällde, men — hvad
var det? Holmgren låg framstupa! Opp igen!
»Vet Holmgren, jag tror vi försöka göra eld och hvila 088
ett litet tag.»
Han måtte hyst samma tanke, ty orden voro knappt yttrade,
förrän konten nedsattes och han själf dök in i mörkret för att
ögonblicket därpå återkomma med en gammal halfmurken tall*
stam af tio fots längd. Hvarifrån hade han fått den? Och
hvar fann han allt det torra riset midt i sura skogen — och
näfvern — och stickorna? Och hvarifrån kom denna låga, som
ett tu tre slog lysande och varm emot oss midt på en fuktig
fläck i en nyss regnsköljd skog? Jo, någon af skogens tomtar
hade svängt en trollstaf och därmed framkallat bränslet och
den klara elden — detta är den enda förklaring jag kan lämna.
Underverket fortsattes, då Holmgren hvar femte minut försvann
för att inom några ögonblick åter visa sig med något nytt fång
att kasta på elden. Högre slego lågorna, varmare blef det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
