Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ständiga omväxlingen af gå- och rodd väg är en icke
obetydlig fördel hos denna vackra turistled. Vi hade nu en
styf halfmils båtfärd uppför den lilla Gardijaur för att sedan,
tack vare den mötande strida forsen, få tre kvarts mils
promenad fram till Ajaur. Allt högre bär stigen uppåt, men man
hör tydligt hur älfven arbetar och ryter i klyftan, ursinnig
öfver att så klämmas ihop af de mäktigare, orubbliga
fjällstränderna. Och här kan man förtjust slå sig ned på randen öfver
djupet, låta blicken förirra sig i färgspelet där nere och känna
sig lycklig öfver att få vara*en stund ensam med en storslagen
natur.
Det lilla änkesätet Ajaur har jag i mina önskningar
utnämnt till turiststation, dels för dess härför lämpliga afstånd
från Tärna, dels för dess egenskaper i öfrigt. Där finnes i en
sidobyggnad en stor ljus »kammare» med ett mindre rum
bredvid, snygga möbler, fotogenlampa till aftonunderhållning och
härlig utsikt om dagarna öfver fjället midt emot. Finaste
röding — en läckerhet — fås från forsen nedanför. Änkan —
Elisabeth tror jag hon heter — är välvillig, behöfvande och
väl skickad att omhulda den vägfarande. Hon fick ett och
annat godt råd i sistnämnda hänseende och lofvade göra sitt
bästa, i>bara folk vill hålla till godo så, som hon har det».
Det snöade friskt nog, då vi kl. 8 på morgonen satte oss
i änkans båt för att ro öfver den lilla sjön, som gifvit
nattkvarteret dess namn. Men snart segrade solen, och vi kunde
fröjda oss åt att få se Bivovardos bländhvita spetshätta sticka
upp genom de bortrullande molnmassorna. Tänk, att få stanna
här några vackra sommardagar, fiska röding, beundra den
praktfulla Qällfloran och vandra uppåt höjderna mot allt renare,
genomskinligare luftl — Men snövädret hade gifvit oss ännu
en maning att raska på och icke drömma några
sommardrömmar. Båten tog land vid Rödingfors, och vi hade den yppersta
lilla mårka att promenera. Landshöfdingen hade gjort samma
resa for icke så länge sedan — och det var oss en lätt marsch
på de breda nya fastbultade spängerna fram till ännu en liten
älfsjö, den sista före början af de stora sjöarna, och kanske
den hittills allra vackraste. Ännu en kort rodd — öfver den
oförgätliga lilla sjön — ännu en mårka, spångad och god,
nå-grah ojtanden från Per för att jaga undan en flock renar (som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
