Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag. Hundskinnspälsen, som vi fått låna i Tärna, bildade
hoplagd den yppersta sittplats, konten blef ryggstöd, handlanden
och jag dugde till eskort — och så bar det åstad på statens
egen väg, där landshöfdingen ridit, med Stuorevare till
fortfarande sällskap och med löfklädda fjäll i fonden, där bäckarna
hänga som silfverband i solskenet och så Ume älfven brusande
och krumbuktande under oss. Visa mig motstycke till den
vägen 1 Och det är ändå hvarken Schweiz eller Nya Zeeland,
utan blott det för svenskar okända Västerbotten.
De 3 Va milens rodd öfver öfre Uman och Stora
Ume-vattnet delas lämpligast genom ett nattkvarter i Strimasunds
fjällstuga (statens) vid sundet mellan båda sjöarna. Och detta
8å mycket hällre som Umfors lika litet som något annat ställe
vid den första sjön erbjuder lämpligt tillhåll öfver natten. Vi
fortsatte därför fortast möjligt, begagnande oss af den tillfälliga
stadgan i det härliga septembervädret. Solen sjönk bakom de
hvita snöhöljena, men en dim fri halfdager kvardröjde öfver
sjöns vatten, där knappast en krusning vågade sig fram öfver
de vackra taflor, som hängde ned i djupet. Stuorevare blef till
sist efter, då vi ändrade kursen mot NV. Det hade aldrig
varit så vackert som nu, då vi skulle skiljas och aftonsolen
kvardröjde på dess toppar.
På 2 timmar och 15 min. gick den nära tvåmila rodden
till Strimasund. Och ändock hunno vi titta ett litet slag på
stället, där Ume gamla kapell stått den tiden då norska präster
predikade för lapparne här uppe. Skallar och ben finnas ännu
på begrafningsplatsen.
Strimasunds ljällstuga har det bästa möjliga läge vid en
naturlig hamn just vid »striman» (strömfåran), där Stora
Ume-vattnet vidtager. Två stora rum och stallutrymme för 12
hästar var mer än vi behöfde. Men ett godt mål af läcker röding
och färsk potatis det ansågo vi oss behöfva.
Indiansommar!* räckte icke längre än den dagen. Det var
kanske dumt af oss att i känslan af lycka vid doftet af
rödingen och potatisen äfven yttra de förflugna orden: »Nu blir det
bestämdt vacker september». Då vi fram på förmiddagen, 12
timmar efter det orden farit från oss, passerade Mjölkbäcken
och det midt däremot liggande gamla offerstället från
lappar-nes hednatid, började det åter mulna och på ett misstänkt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
