Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trilla vi in oss i våra pläder, krypa ner i halmen och somna
snart godt. Hörde snart, halft i drömmen, valljäntans
locktoner, samt hur regnet smattrade mot taket. När man
ändtligen vaknade helt, var det skönt att få komma in i stugan
och värma sig vid spisen. Stugan var innerligt hemtreflig
med sin stora öppna spis, bänkarna kring väggarne, ett par
bekväma trästolar, den ena vid fönstret med sina små rutor
och utsikt öfver Siljan, samt den uppslagna bibeln på ett litet
bord framför. Därute tätnar dimman och regnet tar i, men
vi finna oss så väl med att språka vid vår värd 01 Pärs
Anders Erson. Mycket fingo vi lära af honom, ej minst hur
riktigt vacker svenska skall låta. Han hade läst mycket och
tänkt mycket. Leo Tolstoy kiinde han väl till samt ställningar
och förhållanden i Ryssland. Stanleys »I det mörkaste Afrika»
hade han läst. Med sin dotter talte han ett för oss helt
oförståeligt språk. Först fram på eftermiddagen klarnade det i en
hast; dimman slets plötsligt i stycken, och hela den granna
utsikten blef synlig. På aftonen begåfvo vi oss med Pär-Anders
som vägvisare, till Fyriberg fabovall. Det är det enda stycke
af sträckan Bäcka—Älfdal, som ej är bleckad. Det hade efter
det myckna regnandet blifvit duktigt halt på stockar och
stenar, så man fick klifva i väg med försiktighet, men långt var
det icke till Fyriberg, och därifrån ledde en bättre stig till
Näsbergs fabovall, hvarest vi ämnade öfvernatta. Med saknad
skildes vi från Anders. Hunna till Näsberg, gingo vi fram
till första gumma, vi sågo, och bådo om nattkvarter. Först
såg hon på oss helt förskräckt, men lugnade sig snart och
lofvade att skaffa oss rum. Själf kunde hon ej hysa oss,
emedan hon just nyss var hi t kom men och ej än i ordning, utan
följde oss in i en annan stuga. Därinne sutto 11 stickande
jäntor. Vår gumma började tala till vår förmån på det för
oss obegripliga språket. Stela och högtidliga stannade vi vid
dörren. Ändtligen tycktes saken uppgjord och vår gumma
vände sig till oss sägande, att vi fingo bo här hos Karin, den
af flickorna, som såg äldst ut. Ryktet om vår ankomst måtte
nu ha spridt sig å vallen, ty den ena gubben, gumman,
pojken, efter den andra, kom in, stannade en stund, såg på oss,
gjorde sina anmärkningar till jäntorna och aftågade igen. Bland
oss jäntor rådde fortfarande en högtidlig stelhet, tills gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
