- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
54

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi hört i alla stugor. Mellan Älfdalen och Åsen är det
emellertid den mest storslagna natur, men sedan tar det också slut
därpå ända till % mil hitom Särna. — I Åsen kommo 2 emå
trinda gummor rullande emot oss, båda lika breda, lika fula,
lika nytra, den ena iklädd half nationaldräkt, en rutig
sidenhalsduk i läckra färger, rödt lif, hvit tröja och brokiga
half-vantar. De ropade redan på afstånd: »God dag, god dag,
studenter». När vi invände, att vi, tyvärr, icke voro studenter,
sade de: »det är ju fruntimmer så ofta nu för tiden; oj då
ska ni gå så långt och är ni ända från Stockholm, då känner
ni nog fröken B., hon är därifrån och har nu gått till Särna,
henne råkar ni nog, hon är lärarinna här.»

Ännu ett stycke ha vi sällskap af Dalälfven, med sedan
svänger vägen in i den ödsliga skogen. Några få människor
mötte vi, och alla vojade de sig öfver den långa väg, vi hade
framför oss, samt frågade, om vi kände fröken B. I en stuga
voro vi inne och drucko mjölk, som »skulle kostat 5 öre, men
det sista glaset, du fick, var icke riktigt fullt, så det blir för

4 öre». Våra slidknifvar och stafvar voro föremål för mycket
skämt: »ska’ I till fjälls och döda renar? hur många vilda djur
ha’n I dödat? I ä’ väl ganske onge? Inte 20 år häller? År
din far arbetare eller ämbetsman?» Dessa senare frågor hörde
vi sedan ofta upprepas.

I Hållstugan öfvernattade vi och fortsatte följande dag vår
marsch till Särna. Den erfarenheten gjorde vi, att i
Bunkris-bodarne »kan ätas ganska bra, i fall man matsäck har, som
duger». Vi blefvo nämligen där välvilligt inbjudna att dela
matsäcksfrukost med ett par åkande Särnabor, som samtidigt
med oss rastade där.

Det är en obeskrifligt härlig känsla, man erfar, då
ändtligen vid Stenvads gård, skogen öppnar sig. och man har en
den grannaste utsikt öfver bergen, så olikt det man hittills
sett. Vi gingo in på gården och pumpade upp vatten åt oss.
Stugans invånare voro nog försänkta i sömn, ty klockan var
10 e. m. Medan den ena af oss drack vatten och åt choklad,
måste den andra hålla en vild kampanj mot myggen, slå
kamraten med löfruskor och röka af alla krafter. Cigaretter äro
en nödvändighetsartikel vid vandringar i dessa trakter.

Då vi åter skulle sätta i gång, hörde vi ett angenämt ljud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free