Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt påminde i tak- och väggmålningar om Bollnässtugan
å Skansen i Stockholm.
Dansbanan var ledsamt nog tom, speleman var borta, eljes
kunde man kanske fått se några gamla danser. Nattkvarter fingo
vi i Märet Olsdotters gård. Husbondfolket voro, tyvärr, till säters,
men en piga och några raska unga drängar voro hemma. Jag
tror ej, man kan glömma Lofsdalen, då man en gång sett den.
Följande dag, då vi kommit halfvägs mellan Lofsdalen
och Råndalsätern, mötte vi några vackra brunögda töser i hvita
tröjor, som föregående kväll varit på dans i sätern. Då vi
för dem uttryckte vår förtjusning öfver Lofsdalen, svarade de
endast: »tycken I det?» — »Ja, tycker då inte ni, att där är
vackert?» — »Jo, men "hembygden är ju alltid det bästa.»
I Råndalsätern hvilade vi middag och gingo sen i
duggande regn till Råndalen. Annas skor hade nu uppnått högsta
stadiet af uppsluppenhet, hvilket försatte henne i en alldeles
motsatt sinnesstämning. Just som vi uppnått byn, brister ett
helt skyfall löst, vår vanliga tur. Vi rusa in i första gård,
och se, där sitter en bonde och lagar skor! Hans hustru bjöd
på kaffe, och själf lagade han våra skor som en riktigt duktig
skomakare, ehuru han endast var amatör i det yrket.
Mathias föreslog oss nu att stanna här öfver natten, så
fingo vi nästa morgon sällskap med en Råndalsbonde, som i
alla fall med häst ämnade sig till Hede. Vi hade annars
ämnat fortsätta dit samma kväll, men voro sedan glada, att
det icke blef af. Mathias vände nu. Han var nog bra som
förare, stark och duktig, vi beundrade hans förmåga att finna
vägen, då han aldrig gått den förr, men nog saknade vi Olle.
Vi lågo den natten i en liten kammare innanför ett kök,
f. n. skräddarverkstad. Skräddarens hustru var tillika hans
gesäll, glada och hyggliga människor. Aldrig hade vi trott,
att en skräddare kunde vara så ståtlig, han hörde minsann ej
till dem, som gå 17 på pundet. Medelst hans pressjärn
om-fasonerade vi under stor munterhet, våra hattar. De hade af
regnet fått lodrätt stupande brätter, men till slut lyckades det
oss få dem i modern pannkaksfason.
Kl. 6 nästa morgon kom vår bonde med sin starke
fjäll-häst; i vidjekorgarne på dennes rygg, stufvades våra ränslar.
Grått var vädret; ibland kom en mindre skur, och i långsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
