Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugor med samma underbara lugn, en liten värld för sig, där
några människolifs oskrifna historia lefves och i det obemärkta
mark bry tes för kommande tiders barn — är icke detta
roligare att vara med om, än att som postpaket skjutsas från den
ena gästgifvaregården till den andra och så, när man
kommer till Arvidsjaur, gäspa fram sin förargelse öfver en
enformig resa?
Från Piteå går ångbåt tre gånger i veckan till Arnemark.
Där lägger sig en »strycka» i vägen med sitt bestämda »hitintill,
men icke vidare». Färden från staden och dit upp tar
omkring 3 timmar. Man passerar förbi Löfholmens, Storfors och
Bergsvikens sågverk, hvarvid man äfven får syn på
Fingerman-holmen och Tingsholmen, och som de höra till de få orter här,
om hvilka någon sägen förtäljes, så kunna vi ju i förbifarten
berätta den saga, som är förknippad med dessa öars namn.
Det var en gång i forna tider, som trakten oroades af några
vildsinta röfvare, hvilka slagit sig ner någonstädes i stadens
närhet och därifrån bedrefvo sina plundringar. Trots allt
efterspanande lyckades man ej komma dem på spåren. Då sällade
sig en pojke till dem, deltog i deras rofferi och bodde med
dem på den holme, där de hade sitt tillhåll. En natt, när
röfvarne gått till hvila, skulle han passa på och med deras båt
ro till staden för att där hämta folk till deras gripande, men
när han sköt ut båten, vaknade de, och då de anade oråd,
sprungo de ut i vattnet för att simma till båten och föra den
i land igen. Ehuru han rodde friskt undan, upphanns han
dock af röfvarna, men just när de fattade tag i farkosten, grep
han en yxa, som han tagit med sig, och högg af dem
fingrarna. Del* ö, där de bodde, och utanför hvilken detta skedde,
fick häraf namnet Fingermanholmen. Så rodde han till staden,
där han sammankallade folk, och nu vordo de förskräckliga
röfvarne gripna. Tingsholmen blef sedan benämningen på den
ö, där de undergingo ransakning och dom samt afrättades; och
där de vandrade fram, när de gingo till döden, växer se’n dess
hvarken gräs eller träd. Till belöning för sin rådighet skulle
pojken ha erhållit en utåt hafvet belägen ö, hvilken, sedan
han och hans anhöriga tagit den i besittning, fick namnet
Bondön, och ännu i mannaminne säges hans släkt ha innehaft
och bebott jord därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
