Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nedanför den branta stranden brusar den skummande älfven
förbi buskar och träd ned emot de höga sandåsarne, utefter
hvilkas kant tallar och granar stå i långa, raka rader liksom
i led ordnade soldater, som marschera fram och vid älfkröken,
göra vänster om och en och en tåga ner till sjön.
Här fångas mycket sik — forsen bär ej sitt namn för
intet — och du behöfver icke ha så ovanligt god tur för att
till kvällsvard få en väl anrättad, fet och präktig medlem af
släktet Coregonus, hvilken ett par timmar förut sprattlade af
liftlust och fröjdade sig åt de skummande böljorna. Tycker
du inte om fisk förut, så nog får du 3mak för den på en fard
uppför älfven och än mer på en resa i Lappland. Ty där
uppe, må du tro, är man finsmakare på den varan, och det
är inte allt, som lefver i vatten och af lärdt folk räknas till
pisces, som af Lappmarksborna hedras med namnet fisk. Du
kan nog på din färd få göra samma erfarenhet, som presten,
hvilken frågade fiskargubben, om han fick mycket fisk. — »Nej,
se det var då rakt ingenting». — »Nå, men det du har i båten
då», invände presten, »är inte det fisk då?» — »Åsch neji Det
är ju bara gädda och aborre.»
Från Sikfors går landsväg till Elfsbyn och därifrån vidare
till Storfors, men man gör klokast i att fara sjövägen ända
ditupp, eller åtminstone till »Bojn» (= byn), såsom Elfsbyn i
dagligt tal heter, ty strax ofvanför Sikfors vidtar den vackraste
delen af älfven. Om man utsträcker färden blott till Storfors
och därifrån ämnar vända tillbaka till Piteå, är väl bäst att
fara upp landsvägen och på återvägen resa utför älfven.
Sålunda vinner man tid, då älfven stundom är mycket strid och
besvärlig att komma uppför, och dessutom kan man så f&
nöjet att fara utför stryckorna, hvilket ger en aning, ehuru
endast en dunkel sådan, om hvad en forsfärd är.*) På upp*
färden däremot måste man vid stryckorna stiga ur och båten
dragas med lina af den på stranden gående roddkarlen. Att
ro uppför älfven är en viss konst, som kräfver något mer än
muskelstarka armar, ty det gäller också att veta styra kurs,
där det är minst strömt. Ofta bilda sig vid stränderna idor
•) Med strycka eller — for att tala PitemAl — »stryyck* menas starkt
stridvatten i älfven; stryckan Ur mindre än en fors, men större än »skatan»,
som är blott en starkare ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
