Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre fram, lysa emot oss 01fjelds skimrande snöfält och
glimmande hvita toppar. Här är en af de mest storartade och
imponerande fjällvyer, jag känner till. I fråga om färgspel
och djärfhet i linier kan den efter min mening godt sättas vid
sidan af de berömda utsikterna från Kleine Scheidegg och
Wengernalp i Berner Oberland.
Innan vi lämna »gamla Sverige», ha vi att passera
Gräns-älfven, och det kan ibland vara besvärligt nog, ty den är rätt
bred och tämligen strid. En turist får naturligtvis vara beredd
på att ta skor och strumpor i hand och öfvervada en snart
sagdt iskall bäck, men nog förefaller det egendomligt, att på
en väg, som väl är afsedd att vara ej blott turiststråt utan
äfven allfarväg, ett~ så pass stort vattendrag ej är spångadt.
Helt visst skulle den, som skaffade hit några stockar, afhjälpa
ett länge kändt behof. Och af än mera gagn och värde skulle
det vara, i fall vägen mellan Merkenes och Kraddis blefve
tydligare utprickad, än hvad i somras var fallet.
Nu börjar marschen utfor branten, och innan du vet ordet
af, ser du Kraddis fjällstuga skymta fram mellan träden ner
i dalsänkan. Här öfvernatta vi för att i morgon, uthvilade s
och krya, vandra genom Junkerdalen. Låt inte förleda dig
att tillryggalägga den vägen i åkdon, ty den är alltför vacker
för att icke passeras på ordentligt »turistvis», jag menar till
fots och med vederbörliga pauser. Och en riktigt lång sådan
bör du bestå dig, när du kommer fram till bron, som är lagd
öfver Junkerälfven, -ty här ser du ett stycke bergsbygdsromantik,
hvartill du icke finner motstycke i Lappland, knappast i södra
Norge och troligen icke i Alpernas beprisade land. I ett
präktigt fall brusar älfven fram mellan fjällen för att dånande och
skummande fortsätta genom den pittoreska, trånga
Junkerdals-uren, mellan frodig, doftande grönska och väldiga berg,
öfver hvilka Solvaagtind lyfter sitt hvassa horn högt emot
himlens blå. — Det är en helt annan natur än i Lappland.
Där råder den tunga, trollska ensligheten öfver vida sjöar och
kala, långsträckta berg, där snön ligger i stora fält — här
sjuder det af kraft och saf, i ungdomlig yra piskar älfven de
blomprydda stränderna med sina skumhvirflar, och den yppiga
grönskan stiger käckt uppför liden af det spetsiga fjället. Men
du iakttager äfven en annan olikhet mellan Lappland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
