Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jutefejder. Från Laxå och till den egentliga Tivedsgränsen var
emellertid föga att se, hvarför jag beslöt använda återstoden
af dagen att fara till Finnerödja och där se mig om, innan
jag följande morgon begaf mig in i obygden.
Snart var jag sålunda i Finnerödja, och sedan jag där,
ehuru ej utan mycket besvär, ändtligen lyckats skaffa mig logi
öfver natten, hvilket dock ej kunde fås på därvarande
gäst-gifvaregård, huru vackert och inbjudande dess namn,
Paradistorp, än klingade, begaf jag mig ned till Skagersholm, det mest
se värda, som torde finnas i trakten.
Skagersholm är ett ganska ståtligt herresäte, som ligger
vid den stora sjön Skagern en knapp halfmil från Finnerödja
station. Förut tillhörigt en brukspatron Camitz, är det stora
godset nu uti BoforsGullspång-bolagets ägo och bebos af dess
förvaltare, som artigt visade mig allt, hvad sevärdt var. I
fonden af den stora, på sidorna af 4 flyglar begränsade gården
ligger den två våningar höga manbyggnaden, uppförd af
sandsten, hvilket lär göra den nästan obeboelig vintertid. En trappa
upp finnes en ståtlig sal med ej mindre än 7 fönster på ena
långväggen; i denna jättesal fanns äfven ett jätteburd, för
närvarande betäckt af en ung botaniserande dams herbarium, men
ursprungligen afsedt för bolagsstämmorna, hvilka en följd af
år höllos härstädes. Bordet af massiv ek var som sagdt
kolos-salt, men hade ej tillverkats på platsen, utan annorstädes, till
följd hvaraf man, när detsamma anlände till ort och ställe,
såg sig nödsakad att nedbryta en god del af husets framvägg
för att öfver balkongen kunna forsla in bordet på dess plats
i salen.
Sedan jag vidare besett trädgård och park, styrdes mina
steg ned till Skagerns strand, därifrån jag öfver ett ovanligt
långgrundt, men desto vidsträcktare vatten dock ganska tydligt
i den klara luften urskilde konturerna af såväl Nerike som
Vermland, under det att jag själf befann mig i Västergötland.
Dessa trenne provinsers gränser sammanstöta nämligen uti en
punkt midt ute i Skagern.
»Har ni sett Råda gamla kyrka?» frågade mig plötsligt
min välvillige ledsagare, och då jag härtill nekade, återtog han,
att det borde jag icke försumma, ty det vore en af de
märkligaste medeltida kyrkor, vi ännu hade kvar i vårt land. Råda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
