Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjusande promenad på denna till en början alldeles intill
strandbrädden gående väg. En lätt bris krusade vattenytan och kom
med en välbehöfiig svalka. Tst! hvad var det? Ah, en hel
andkull, andmor med nio små skyndade ut från stranden under
ängsligt snatter, uppstänkande skimrande vattenpärlor rundt
omkring sig; men märkande mitt fredliga kynne, saktade de
snart farten och summo sedan i all sköns lugn omkring i den
glesa vassen knappt ett stenkast ifrån min värda person. Jag
vet ej, om detta kan anses smickrande för densamma eller
icke; men hoppas åtminstone, att det bevisade, att djurlifvet
här uppe i obygden fick utveckla sig i ro, ostördt af
mor-diske jägare och glupska hundkoppel. Men att lugnet kanske
ej alltid var så ostördt, fick jag dock längre fram på dagen
erfara, ty då jag hunnit-förbi Unden luffade rätt som det var
en stor och grann Mickel tvärs öfver vägen ett stycke framför
mig. Och herr Mickel hör visst ej till herrskapet Ands
intimare umgänge, har jag hört berättas.
Unden är en ganska ståtlig sjö, som utom i sitt nordöstra
hörn, där en liten vacker skärgård finnes, utan afbrott utbreder
sin milsvida, öppna vattenyta, i hvilken Tivedens sparsamt
bebyggda höjder och skogar rundt om afspegla sig. Enligt kartan
ligger Unden 117 m öfver hafvet och lär vara den källa, ur
hvilken Göta kanal, som i sjön Viken har sin högsta punkt,
hämtar sitt öster som väster ut ständigt påkallade vattenbehof.
Men solen stiger allt högre och högre; det blir allt varmare
och varmare, hvarföre jag måste slita mig ifrån den vackra
utsikten och de naturhistoriska funderingarne för att fortsätta
min promenad, hvars mål ännu var flere mil aflägset.
Framåt således, framåt till Sannerud, gästgifvaregården, där jag
hoppades få njuta af såväl frukost som en stunds hvila, båda lika
välbehöfliga, det försäkrar jag.
Ett stycke söder om en gård benämnd Baggekärr tillstötte
vägen från Askersund, och hade jag ej varit så hungrig, tror
jag nog, att jag tvekat en stund, huruvida jag ej skulle slå in
på denna väg, för att då här öfvergå Tiveden och på samma
gång få på själfva fyndorten se den vackra och sällsynta röda
näckrosen, Nytnphea rosea, som nämligen växer vild i den
lilla sjön Fagertärn ett stycke ofvanom Aspa bruk, dit jag sedan
skulle framkomma för att därefter fortsätta utefter Vettern till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
