Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sal, där knappast en fågel störde den harmoniska stillheten.
FörgälVes spanade jag efter något djurlif inne i skogen.
Räf-ven, jag nyss sett, var och förblef det enda. Lifligt hade jag
hoppats få se en älg någonstädes på klipputsprång eller vid
sjöa-strand, förgäfvesl Och dock hade min skjutsgumma berättat
mig långa historier om älgar och jakter, som årligen och med
godt resultat hade ägt rum på Granviks vidsträckta marker
här uppe. Någon älg ville, som sagdt, icke visa sig, måhända
därför, att Granviks skogar nu voro förvandlade till kronoparker
med ty åtföljande jägmästare och skogvaktare.
Länge gick jag fram genom idel vildmark, där endast
själfva vägen påminde om människan. Men plötsligt hördes
ett misstänkt ljud, och vid en krökning af vägen visade sig
också en väldig hög af sågspån samt upplag af stockar och
bräder. Vid den lilla å, som vid Gran vik sedan utrinner i
Vettern, var en såg uppförd, och »förädlingen» pågick där med
all önskvärd ifver. Naturen var åter för en stund utträngd,
och denna gång af civilisationen i dess minst tilltalande form.
Snart vidtog dock åter den mera jungfruliga skogen med sina
bergshöjder och småsjöar, och räckte nu ända fram till Vetterns
strand med endast ett afbrott: den lilla gården Yttergärde, i
närheten af hvilken dock ett af de allra vildaste, men på samma
gång vackraste partierna visade sig.
Vid Granvik, ett riktigt litet Eden häruppe i Ti vedskanten,
gjorde jag blott ett helt kort besök, som dock bort vara mycket
längre, om jag skulle hunnit att, som sig borde, bese och
beundra den prydliga trädgården med sina mångfaldiga och
härliga rosor, och den vackra parken, i hvilken åtskilliga rara
vildblommor, särskilda orchidéer och bland dem den
egendomliga Guckuskon, Cypripedium calceolus, växte och ännu
blommade.
Efter en anspråkslös lunch, bestående af några
chokladbitar och litet källvatten, bar det åter åstad på en backig, men
vacker och ett långt stycke med unga lärkträd kantad väg fram
till Bölets brunstensgrufvor, där ifrig verksamhet tycktes råda
och många nya »konster» voro i jämn rörelse. På andra sidan
Bölet — namnet kunde vara vackrare — började skogen blifva
allt mera vårdad och vägen jämnare, men i stället djup och
sandig; vildmarken var 6ålunda här slut, och snart utbredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
