Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en tämligen stor, odlad slättbygd för mina blickar. Tiveden
var genomtågad och jag väntade nu att den blågula duken på
Earlsborgs tornspira skulle vinka mig ett gladt välkommen till
mötes. Till en början fick jag dock nöja mig med åsynen af
det märkliga Vaberget, som i sydväst helt och hållet
begränsade synkretsen, och som ju också var det egentliga målet för
denna min turistfård.
Förbi Perstorps vackra och välskötta herregård kom jag
slutligen åter ut på stora landsvägen, där jag snart hörde ett
åkdon komma skramlande efter mig. Åh, hvad jag kände
stark frestelse att tilltala körsvennen. Jag dukade under. På
frågan om afståndet till Karlsborg fick jag den förut nogsamt
kända uppgiften, att det var nära en mil. Och var det lika
solig väg ända fram? »Åh nej, men på Svanviks gator vår det
förstås värre än här.» Jag kunde väl inte få åka med en liten
bit — smög det sig slutligen fram öfver mina torra läppar;
men jag hann ej blygas ens öfver min föga turistmässiga fråga,
förr än jag på mannens svar, att det kunde väl gå an, redan
befann mig makligt sittande bredvid honom i vagnssätet, och
så hade jag för andra gången på denna dag varit nog
äreför-gäten att begagna andras hästar som fortskaffningsmedel i
stället för mina egna af apostlaras.
Vi kuskade nu raskt igenom den föga tilltalande Svanviks
by, sågo först Bottensjön till höger och så Vettern till vänster,
kommo in uti en prydlig och välvårdad skog, »som tillhörde
fästningen» upplyste den pratsamme körsvennen, och voro så
framme vid RÖdesund, där en liten bit kanal förenar de båda
nyssnämnda sjöarne. Här kunde jag få rum och mat på
gäst-gifvaregården, förklarade min kusk; »men nog vore det förstås
finare att bo på hotellet» tilläde han strax därefter. »Hotellet»
upprepade jag och såg frågande ut. »Ja, hotellet inpå
fästningen ve hotellgatan; d’ä både stort å grannt, å billigt ska dä
mä vara, säjer dom.» Nå, nu visste jag besked. Och som
allt det där ju lät mycket tilltalande, beslöt jag mig för
hotellet. Men nu skämdes jag dock för att såsom turist komma
åkande in på fästningen, hvarför jag steg af vagnen och
tackade för god skjuts med både ord och slantar, hvilka senare
denna gången ingalunda försmåddes. »Civilisationens
välsignelse» ljöd det inom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
