Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp, påstod martissonén. Klifva gällde det också, ty en hög
stege var det enda och föga bekväma förbindelsemedlet mellan
marken och plattformen därofvan. Efter någon tvekan, ty hela
tillställningen såg verkligen ganska skröplig ut, klef jag dock
på, men först sedan min ledsagare föreklifvit med godt exempel.
Lönen var mödan värd. Rundt om hade jag nu, sedan
det förut allt för intensiva solskenet lyckligtvis minskats, och
härmed också den s. k. solröken försvunnit, den vidsträcktaste
utsikt Öfver Vetterns vida yta, öfver skogsmark och öppna
slätter, öfver berg och dal i Väster* och Östergötland; ja, till och
med Nerike och Småland voro skönjbara.
Men låtom oss gå i ordning med frågorna, och då börja
med Vettern, som nedanför min fot öster ut samt åt norr och
söder visade större delen af sin 12 mil långa och midt framför
mig 2 mil breda, glittrande yta. Tydligt och klart aftecknade
sig Östergötlands kust på andra sidan om den stora sjön; och
där en rökpelare steg upp mot skyn, där rätt i öster, där låg
Motala med sina verkstäder. Holmarne långt ute i sjön voro
den norra Fjuh med sina fyrbyggnader, som syntes sä tydligt,
och den södra Jungfrun, som bevakade inseglingen till
Vadstena. Ja, där syntes ju också denna gamla stad med sin stolta,
men af öfvervägande dystra minnen besudlade Wasaborg. Klart
och skarpt aftecknade sig slottet med sitt torn och sina höga
gaflar mot den molnfria, ljusgrå bakgrunden, och jag tyckte
mig till och med kunna urskilja de olika fönstren och andra
detaljer, detta tack vare en god kikare, förstås.
Så följde ett stycke slättland med gröna åkrar och hvita
kyrkor; men litet mera söder ut stängde det skogklädda Omberg
med sina röda bergväggar, och många grottor, all vidare utsikt
inåt landet. Ännu längre åt söder började landet blifva allt
otydligare, och där Småland längst borta vidtog, sammansmälte
småningom de blånande kullarne med himmel och vatten till
ett obestämbart ljusblått, eller rättare blåhvitt töcken.
Men där midt i sjönl Sannerligen framskymtar icke där
vid horisontens rand tydligt nog de låga konturerna af Visingsö,
det urgamla konungasätet, som dock nu lärer allt mer och
mer uppslukas af Vetterns rofgiriga vågor.
På andra sidan Visingsö och sjön vidtog Västergötland
med det ena höjdpartiet efter det andra förtonande sig längst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
