Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klipporna och elektriska lampor finnas redo att tjänstgöra där
förr endast norrskenet bestred den upplysning, som solen
vägrade i midvintersnatten. Från Gellivara by till Malmberget
fardas man med järnväg på omkring 15 minuter. Det är inga
storartade tillrustningar vid Malmbergets station, en liten kåk
tjänar som bangård, post- och telegrafstation samt, om jag
minnes rätt, äfven som postsparbank. Däromkring ligga strödda
ett antal högst oansenliga små blockhus, utgörande
arbetarebostäder samt handelsbodar, i hvilka grossörerna i byn slagit
upp sina filialer.
Lika oansenligt som detta grufnybygge ter sig, lika storartade
äro grufschakten, som i väldiga terasser sträcka sig upp
efter bergets sluttningar. Här finnas inga underjordiska
skärpningar — endast början till en sådan i Fredrikagrufvan —,
utan malmen brytes i dagen och lassas på kärror, som medels
rutschbanor föras ner till de strax nedanför väntande
järnvägsvagnarne. I grufvorna närmast stationen brytes svartmalm,
längre upp finnes dessutom blodsten, en vacker, metallglänsande
malm, som fått sitt namn däraf, att den vid borrningen ger
ett blodrödt pulver. Man får långt ifrån föreställa sig, att
Malmberget uteslutande består af järnmalmer, eller att dessa
öfver allt gå i dagen. Malmgångarne hafva emellertid kolossal
utsträckning, hvarom man kan få en föreställning ej blott i
själfva grufvorna, utan äfven på några ställen, där man endast
bortskaffat det berget täckande gruslagret, såsom vid utmålen
»Välkomman» och »Koskulls kulle».
Vid Malmberget brytes numera omkring 300,000 ton malm,
fältets malmarea är beräknad till 250,000 kvadratmeter, eller
mera än alla mellersta Sveriges järngrufvor tillsammantagna.
Följande dagar upptogos bland annat med tillrustningar för
den egentliga lapplandsfärden, och den 18 juli på morgonen
bröt jag upp från Gellivara, försedd med tolk och bärare, den
förre en liten senfull svensktalande finne, lydande namnet Felix,
den senare en groflemmad dito, som ej förstod ett ord svenska.
Hans namn var Anti, och hans utseende påminte lifligt om
»förste röfvaren» i Fra Diavolo.
Det var en varm dag och myggorna plågade oss oerhördt,
så att alla skyddsmedel måste anlitas, både lavendelolja och
beckolja samt slutligen äfven myggfloret. Kosan ställdes ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
