Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en början ganska ledigt fram mellan tufvorna och snåren,
men allt efter som krafterna aftogo, började det gå sämre, och
vi föllo oupphörligt ner i de våta groparne och grafvarne. Vi
beslöto då att trotsa det våta elementet och traska nere
emellan snåren, men dels voro grafvarne så djupa, att vi från deraB
botten ej kunde se framför oss genom snåren, dels var det
nästan lika besvärligt att klifva öfver de stängande tufvorna, som
förut att hoppa öfver groparne. Här och där måste vi
dessutom vada öfver ganska djupa bäckar, som i alla riktningar
genomkorsade kärret. Efter en dryg timmes vandring nådde
vi ändtligen fast mark, men då stodo vi där utan väg.
Lyckligtvis sågo vi framför oss fjället Kieronavaras karakteristiska
toppar, mot hvilka vi styrde kurs. Terrängen är dock äfven
här ganska otillgänglig, i det att stora myrsträckor af mycket
sumpig beskaffenhet forekommo. Det är ej nog, att dessa
stallen äro ytterst svåra att passera, utan myggorna uppträda äfven
ymnigare här än annorstädes. Dessutom började törsten
inställa sig, och vi tordes ej dricka det dyiga, stillastående vatten,
i hvilket vi dock hela tiden måste vada. Först uppe på
sluttningen af Kieronavara, dit vi anlände vid middagstiden,
erhölls vatten. Det var smältvatten från en kvarliggande
snö-drifva och starkt uppblandadt med slam. Vi fyllde våra
kokkärl med vatten och knogade upp för bergssluttningen, för att
uppe i fjällregionen kunna tillreda vår middag något så när
ostörda af myggorna, dessa plågoandar, med hvilka vi
oupphörligt måste föra en kamp på lif och död. Maten smakade
oss förträffligt, och sedan vi dessutom vederkvickt oss med en
kopp kaffe, kunde vi börja på att taga i skärskådande det
märkvärdiga fjället, Sveriges största malmfält, hvars malmarea
är beräknad till 450,000 kvadratmeter d. v. s. dubbelt mot
Malmbergets vid Gellivara. Kieronavaras högre belägna partier
utgöras af en väldig fjällkam af egendomlig form. Denna kam
höjer sig på midten till en ofantlig kägla, hvars egendomliga,
stålgråa färg tyder hän på, att den består af malm. Det är
utmålet »Statsrådet», ett litet malmberg för sig, ett berg, som
i jämförelse med våra mellansvenska höjder ej alls skulle
behöfva skämmas för eig. Vi klättra upp på malmkäglan och
öfvertyga oss om, att det verkligen är järnmalm, för resten en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
