- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
121

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid Stora Lulevatten.

(En ftrd i midnattssolens regioner).

Den söderifr&n kommande turisten, som vill besöka
Har-språnget och trakterna kring Stora Lulevatten, har, som bekant,
tvänne vägar att välja på: järnväg till Gellivara och därifrån
gångväg förbi Porjus, eller också landsväg från Storbacken förbi
Jokkmokks kyrkplats tjll Vajkijaur luspe, rodd öfver Vajkijaur
till byn med samma namn och därifrån gångväg till Ligga.
Min mening är nu icke att rekommendera den ena eller den
andra af dessa vägar, af hvilka för öfrigt den förstnämnda
gifvetvis väljes af den, som har brådt. Jag vill blott — och
äfven detta endast i förbigående — väcka turisternas
uppmärksamhet på, att det gifves ännu en tredje väg, ehuru
hittills alldeles förbisedd, till Ofvannämnda trakter. Man passerar
äfven då Storbacken, men följer därifrån icke landsvägen, utan
älfven uppför.

Denna väg, som, hvad det verkliga afståndet beträffar, är
den kortaste, men på samma gång den besvärligaste och den,
som drar längsta tiden, lämnar kanske dock naturvännen den
största behållningen. Här har man hela vägen verklig
lapp-landsnatur af växlande skaplynne. Den första fjärndelsmilen
från det natursköna Storbacken färdas man i roddbåt uppför
den breda och ståtliga älfven. Stränderna äro på en gång
vilda genom sin branta stupning och leende genom sin
björkvegetation. Och hvad som här kanske icke minst skall
förvåna den med de norrländska älfvarne obekante, äro de talrika
idoma, i hvilkas starka strömfåra båten långa sträckor utan
tillhjälp af åror med ilande fart föres uppför den strida älfven.

Båten landar vid ett litet obetydligt ställe, som bär det
anspråksfulla namnet »Station», till minne af den tid, då en
kombinerad järnvägs- och ångbåtsförbindelse mellen Luleå och

Sv. Turitt/Oreningent draskri/t 1894. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free