Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktning, säger det sig själft, att vägen icke kan vara så
mödosam, som då man går tvärs öfver landet och bergen.
Naturskön kan man ju icke kalla denna väg; då stigen
aflägsnar sig något längre från älfven, är han tvärt om ganska
ödslig; men från de punkter, på hvilka älfven och stränderna
synaa, har man stundom vyer af hänförande skönhet, om än
det dystra och vilda gifver taflan dess totalintryck.
Det mest sevärda på denna vägsträcka är det naturens
under, som lappen gifvit namnet Moshus horso, en ofantlig
remna i berget af sannolikt flere hundra fots djup, hvars svarta,
hemska gap synes vida omkring. Denna egendomliga
naturbildning är ty. värr mycket svåråtkomlig, enär den är belägen
på älfvens norra strand, skild från vår väg af vilda forsar.
Vill man på nära håll se klyftan, som sträcker sig ungefar 1
kilometer från stranden inåt berget, så går det bäst med
utgångspunkt från Sarkavara by. Mången klyfta finnes i
Lapplands ödemarker, där lappen fordom offrat åt sina afgudar,
men något sådant berättas icke om Moskus korso. Både
människan och de vilda djuren tyckes denna hemska afgrund hafva
ingifvit en oöfvervinnelig fasa.
Framkommen till Ligga är man åter inne på turistens
allfarväg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>