Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det kan lika lätt hända, att vägen tar slut vid myran,
på hvilken någon enstaka lada eller några spridda hässjor
utvisa, att själfva myran var vägens mål.
Sistnämnda tröstlösa upplösning erhöll undertecknads djärfva
föpsök att under en vandring mellan Ligga och Porjus förliden
sommar själf vara vägvisare för ett litet följe af två man, som
aldrig gått denna väg förut. Det bör nämnas, att vi icke togo
den egentliga turistvägen förbi Harsprånget. Vårt mål var att
fortast möjligt uppnå Porjus, och följaktligen valde vi den genare
vägen, norr om älfven. Vi gingo från Ligga på kvällen, och
som det var högsommar och molnfri himmel, gladde jag mig
obeskrifligt åt att få se midnattssolen från Ananas.
Men det blef annat utaf. Vi gingo, som sagdt, vilse, kommo
in på en vinterväg och ned i en ändlös myr.
Hade vi nu varit förståndiga, så hade vi väÄdt om till
den korsväg, där vi togo miste, men vi skulle, bevars, gå
genvägar, snedt öfver myran bort till Ananas, som höjde sin kala
hjässa helt nära oss, som vi tyckte. Men det var for
besynnerligt. Ju längre vi kommo ut på den blöta myran, desto
aflägsnare syntes Ananas, och inkomna i den marvuzna
granskogen bortom myran, förlorade vi berget helt och hållet ur
sikte. Nu var det att leta sig fram efter solen, så godt man
kunde. »Förare» måste jag fortfarande för skams skull vara,
men mer än allt annat, — mer än den oerhördt mödosamma
vandringen öfver den blöta marken med sina vindfallen och
lömska tufvor, mer till och med än myggens nära nog mördande
angrepp plågade mig mina följeslagares envisa, trurapna
tystnad, som vältaligare än de ordrikaste förebråelser tolkade deras
förakt för min förmenta lokalkännedom.
Och midnattssolen I Den gick jag totalt miste om. Det
var redan ett par timmar öfver midnatt, när vi ändtligen
uppnådde Ananas, och ett godt stycke på morgonsidan, när vi
kommo till ro i Porjus.
Det kändes obeskrifligt skönt att nu få hvila ut för tre
nätter på en gång. De två föregående nätterna hade nämligen
all sömn omöjliggjorts af myggen; men i turistkammaren i
Porjus sofver man ostörd, tack vare tillvaron af ett tätt spjäll,
någonting, som är sällsynt i dessa trakter.
Jag var långt ifrån fullsöfd, när jag vid middagstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
